3 juli – Sommarens första dag.

Det är en intensiv dag med gott om arbete men vi får oss en kort glassfika med utsikt över ett solglittrande fjäll. Middagen serveras ute på vår lilla ”altan” och solen den värmer.

När arbetet rundas av om kvällen kommer jag inte längre än dit igen. Jag får sällskap en kort stund av en solbränd Gustaf som är här på besök en sväng, men snart trippar han och några till ner till den vedeldade bastun vid älvens strand.

Jag sitter kvar med gitarren och utsikterna. Det är bra mycket mer än bara bra.

Luften är stilla och säsongens första myggor börjar kalasa på mina bara ben.

På håll ser jag en figur med bestämda steg komma rakt emot mig. Det är den glade kocken från Blåsis som kommer traskande i solnedgångsfärgade omgivningar. Han är glad och jag är överraskad men glad att få en liten pratstund.

Återigen blir jag ensam där på ”altanen”, fast egentligen är jag långt ifrån ensam. Över gården springer en hermelin omkring, den stannar upp och tittar åt mitt håll, jag undrar om det är densamme som bodde utanför vårt fönster i vintras. Inne på stationen finns inte ett enda rum ledigt.

Efter ett tag får jag återigen sällskap, denna första ljuva sommarkväll hemma på Sylarna. Vi sitter länge, så pass att det värmer fint med en sovsäck och vi beskådar solnedgången och färgskiftningarna.

En ensam ren kommer gående och tar ett varv kring stationen innan den traskar tillbaka igen. Många ord behöver inte bytas, det är fint att bara få vara. Enkelheten.

Det kan tyckas lätt att bara vara, men emellanåt är timmarna för få och dagarna för långa och ljusa för att jag ska kunna gå och lägga mig i god tid. Men trots allt, det går alldeles utmärktet att sova kort och gott emellanåt också.

Det verkar som att sommaren har kommit för att stanna ett tag.

29 juni

Solnedgången igår var lugn och stilla, jag stod länge och begrunda den innan jag kröp ner under sovsäcket i mitt tält. Första natten med en liten plan om många fler.

Jag sov så pass gott att jag vakna först en halvtimme efter klockans första signal. Ilfart till jobbet.

Sen kom molnen, sen kom blåsten, nederbörden och sen blev det bara pannkaka. Ett ganska platt tält. Knäckt pinne och andra lite mer böjda. Blött.

Jag får sova inne inatt, hur mycket jag än inte vill.
Får sova inne tills det kommer en natt med uppehåll eller nya tältpinnar.

Det kommer bättre dagar.

28 juni – när verkligheten hinner ikapp.

Dag för dag kan man följa hur snön sakta smälter undan. Men även nu i morse snöade det och på höjden lite bakom P-huset har jag slagit upp mitt tält. Nere på stationen är det full fart och snart är det dags för mig att jobba igen. Man fastnar lätt i sin lilla fjällbubbla och tänker inte alltid på sådant som finns på andra sidan asfaltsvägen långt där nere i björkskogen och längre bort. Men så, ett telefonsamtal och man är nertagen på jorden igen. Det är svårt att förstå hur någon i ena stunden kan finnas och sen helt plötsligt så finns han inte mer. Det känns tungt i hjärtat och det är väl så det måste va.

Men varför?

Vila i frid.

26 juni.

Hemma igen med en god feeling i kroppen. En kall, blöt och blåsig löptur gav en liten härlig kick och lät mig inte somna förrens sent. Fint att få vara ledig, fint att jobba, fint att bara få vara. Söndagsmys i fårhagen tillsammans med fina vänner och solskenet, det är enkel lycka.

25 juni

Under löpturen igår gick det från snö och vintergröna blåbär till utslagna blommor. Idag lånade vi en bil och körde in till byn (Åre). Grönare och grönar blev det och med några snöfläckar långt uppe på skutan. Kortbyxeväder. Lite civilisation innan vi vände åter. Vägen kantad av jämtländsk skog och jag fylld av en sådan glädje. Det gör ingenting ifall det skulle komma en dålig dag för miljöerna väger upp. Strax innan Ånn glesnar skogen ett kort parti och fjällen visar upp sig med sjön i förgrunden. Det är en mäktig syn och det känns som att återigen komma hem. På vägen mot Storulvån ser Sylmassivet så nära ut och det finns inte mer än att le åt allt som bara är.

Var hade jag tagit vägen om jag inte hade hamnat i fjällen?

Det spelar ingen roll, för livet är vackert, enkelt och det är det som för mig spelar roll!
Imorgon springer jag hem igen.

24 juni – 16 km på flygande ben.

Jag är på Storulvån med rödmosiga kinder och tunga ben. Det kommer att kännas imorgon.

Efter jobbet packa jag lilla ryggsäcken, snörade på mig de tokrosa skorna och satte av, utför, uppför, slättförs, ett paket russin och en dubbel kaviarmacka. Lite mer än två timmar senare springer jag över bron över Storulvåns forsande vatten.

Tidigare har jag tragglande försökt tycka att 5 km-spåret i Vidingsjö ska vara roligt. Helt plötsligt har jag avverkat 16 km och kanske är det kombinationen utav att få hoppa mellan stenar, springa på spänger och utsikterna som får krafterna att ständigt fyllas på. Eller kan de vara den långa nedförsbacken?

Jag är i alla fall förvånad, jag kommer känna det imorgon och jag kommer att njuta utav det. 
Bra dag!

21 juni – säsongens första dag.

Klockan är efter 22, vi står uppe på Herrklumpen och spanar ut över vidderna och jag behöver inte övertyga migsjälv någonstans om varför jag har valt att för ett tag leva här. Vi vänder åter och flyger fram över de sluttande snöfälten, solen målar omgivningarna i magiska färger och jag kan inte sluta le. Det är ren och skär lycka att få studsa fram över snöfält, mellan stenar och känna hur det emellanåt plaskar och skvätter under fötterna. Det går fort, men solen har inte bråttom.

Årets ljusaste natt och den vill liksom aldrig ta slut. Det enda som egentligen hindrar mig från att inte gå och lägga mig är vetskapen om att jag jobbar imorgon. Men inte gör väl det någonting att jobba när jobbet är något utav en dröm.

20 juni.

Jag är hemma igen i väglöst land med snötäckta fjäll och en älv som ännu inte riktigt har släppt greppet om snön. På barmarksfläckarna tittar purpurbräcka, krypljung och fjällgröna fram i sin blomsterprakt, om än att de är fler att vänta.

Helikoptern är väntad för dagen med packning och mat som vi inte själva velat streta och släpa upp och med den kommer även skidorna. Jag är förväntansfull!