8 mars

Skymningen lägger sig och skuggorna leker på massivet. Precis där vinterleden letar sig runt Herrklumpen låter månen sina strålar dansa magiskt och skapar en otrolig mäktighet. Jag står uppå taket länge och begrundar, förundras. Står där tills det blir för kallt, byter om och glider ut med skidorna. Det är en kylig vind som biter i kinderna men där ute i månens sken trampar jag uppför flera gånger för att njuta av några enkla svängar utför på turskidorna.

Vänder hemåt, sjunker ner i soffan tillsammans med vännerna och dricker en kopp varm choklad. Livskvalitet

7 mars

Behöver ta fönstervägen ut för att snubblande blåsa över till stationen och hinner nästan krocka med dörrkarmen innan jag är inne. Jag är redo för frukost! Gästerna strömmar till, men få väljer att ta en lunchpåse. Alla väljer att stanna en natt till och det är ett smart val. Jag inser det när jag gör ett ärligt försök att ta mig upp till P-huset för att laga lunch, men vänder när jag inte kan stå emot vinden och tumlar tillbaka. Vindstyrkan har nått upp över 40 m/s, byvindarna har legat på orkanstyrka. När arbetsdagen är slut hittar jag hem tillslut och tumlar rakt in i en helt fantastisk skidfilm.

Det tar i fortfarande, nog är medelvinden omkring 17 m/s, men byarna når fortfarande upp i över 35 m/s och jag har haft minst lika fantastiskt idag som de senaste dagarna med sol och ledighet. Jag har sagt det förrut och jag tänker säga det igen – livet här är helt fantastiskt!

3 mars – mellan Gåsen och Helagsmassivet.

5 mars – På väg från Helags, hem mot Sylarna och det är lycka att skida med vinden i ryggen och skåda massivet framför sig i solsken.

6 mars – Fint att kunna stå ivägen för ytterdörren och trampa på sig skidorna.

Eftersom dagarna går lite som de vill och för att vi varken hade mjöl eller madelmassa då så tar vi och kör på semeldag, ikväll.

What about all this things falling from the sky?

Vi är på väg ut över gårdsplanen och det plaskar för varje steg som vi tar, gårdsplanen som låg så frusen igår. Ska det verkligen vara så? Snön som ansamlats på taken påverkas starkt av tyngdlagen idag och glider sakta närmare den kritiska punkten att slå i marken, flera hundra kilo blötsnö man inte  vill få över sig. Ska det verkligen vara så? Det läcker in genom ett fönster som inte är gjort för att öppnas, ska det verkligen vara såhär?

Inte ska det väl regna på fjället i februari, för det ska väl egentligen inte vara såhär?

Trots att det är lite oväntat och trots att man redan nu kan ana att det kommer ligga ett istäcke äver fjällen om ett par dagar där man om man vill säkert kan glida fram på skridskor, så känns det bra. Det har egentligen ingenting med vädret att göra, utan jag tror mer att det har att göra med att det känns så fantatsiskt enda in i själen. Jag har vaknat glad i två veckor, somnat med ett leende på läpparna.

Det är fint när enkelheten är ren och skär lycka.

Fyra lediga dagar försvann fort, men vad gör väl det när det är minst lika trevligt att arbeta? Greppet om veckordagarna börjar jag tappa, men vad gör väl det? Tröttheten sköljer över mig, men vad gör väl det när det är en trivsam trötthet? Hopp&lek med besök från kringliggande fjällstationer.

På väg mot en topp(en)tur.

Med goda utsikter.

Ganska mycket mer än bara bra.

Vedbastupremiär och hela köret. Två meter under snön och med en kall öl i stearinljusets sken.

Välkommen hem.

Kastad rakt in i den Svenska fjällvintern och långt ute på fjället tindrar stjärnorna så klart. Vinden tar i från Norge och vidderna är vänligt vackra. Människorna här är fantastiskt öppna och bjuder gärna på sig själva. Det brakar och brusar när vinden tar i om kvällen när man försöker sova och virvlar upp snön så att det ibland är svårt att sikta rätt när man ska från ena till andra byggnaden. Jag har valt det själv och jag älskar’t!

Norrskensnätter.

Alla vill pröva på kändisåket.

Efter dagar med virrvarr av snö och vind kom så en stilla natt när snöflingorna föll lätt från den mörka himlen. Ett utmärkt tillfälle att glida omkring i pudersnö i nödlapornas sken.
Förmiddagsfika och kanske en omgång yatzy?

Vedbastun får några kärleksfulla spadtag från glada entusiaster.

Ibland vet man varken ut eller in.

Jag är ganska säker på att jag har hittat hem.

Tillbaka i fjällen.

Från platsen där jag sitter kan jag nästan urskilja bergen inte alls långt härifrån. Har befunnit mig här i Jämtlandsfjällen en vecka nu och det känns bara som att jag redan vill ha mer. Det känns nästan lite som förr, men ändå inte för om bara någon dag flyttar jag ut på fjället, bort från björkskog och bilväg.

Det är helt fantastiskt och jag menar det. Jag är så fantastiskt lycklig utav att få vara tillbaka här. Bäst!

Sitter nere vid polen, har ätit en långfrukost i gott sällskap av Tim och bredvid mig har jag fortfarande kvar en slurk av en svalkande kall kokosnöt. Solen skiner och Bangkok är varmt, +30 grader-någonting och bullrigt. Bangkok känns oroväckande stort.

Lämnade Ton Sai med ett leende på läpparna i sällskap av Christina och hennes härliga gäng i förrgår. Spenderade en halv dag i Ao-nang innan jag tillslut fick åka med i bussen mot Bangkok, eller det var väl inte direkt bara en buss utan snarare fem olika som vi bytte till med jämna mellanrum och med ganska varierad väntetid. Klockan 06.30 vakna jag upp i en kall buss och inser att jag inte alls är framme i Bangkok som jag borde varit en timme tidigare. Två timmar senare landar jag så tillslut och i vimlet av trafik, människor och byggnader hittar jag Tim. 

Det är lite ovant att bo i ett rum med solida väggar och att inte höra grannen hosta. Att det finns elektricitet dygnet runt och att det finns både en fläkt som snurrar i taket och AC om man så behagar. Sakta återvänder medvetandet till livet utanför bubblan på Ton Sai.

Det är dags att börja se sig lite om i storstaden men bara tanken på fjället gör själen lugn igen. 

I’m leaving…

Last climbing day and I start to realized that i’ve been climbing to easy after not been falling the last routes. And I have realized that i’m always start to speak English, even to Christina.

Det ar lite knasigt, men det bara hander numera. Det blir en liten omstallning tillbaka till svenskan och jag kommer nog att sakna alla konversationer pa engelska. Har hangt ganska mycket med Christinas gang fran New Zeeland och det kommer bli lite tomt. Det kommer ocksa bli lite markligt att inte heja pa folk man moter, samtidigt som man undrar vart man prata med den manniskan senast, for att sa inse att man varit har lange nog for att bli igenkand. Samtala om dagens handelser och morgondagens planer.

Det ar nagonting alldeles speciellt med Ton Sai, over pa Railay de kallar oss for hippies. Kanske har det med klattringen att gora, for det ar en speciell vanlighet hos dessa manniskor. Jag gillar stallet, but it’s time to move on.

I’m leaving Ton Sai for Bangkok.

23 jan

Steg upp fore solen igar, tog en tidig longtail-boat till Ao-nang och vidare i en svettig minibuss mot gransen till Malaysia. Dags att fornya visat och det kanns som det endast ar en rad formella ting och pappersarbete. Val vid gransen, lagom till sondagsmarknaden var det bara att stampla ut fran Thailand, in i Malaysia for att sa en minut senare lamna landet och kliva in i Thailand och daremellan fylla i en del papper. Varmt, svettigt och gott om farsk frukt pa marknaden. Sen tillbaka till Ao-nang pa guppiga vagar for att lamna stranden precis da himlen brinner i solnedgangens alla farger. Tillbaka pa Ton Sai i morkret och det kanns lite som att komma hem.  En kall ol och en pad thai pa ”hemma-restauranten” och jag somna gott till alla de exotiska nattljuden darutanfor bambuhyddans tunna vaggar.

Vakna sent idag och kande inte alls for att gora nagonting. Det blev en langfrukost framfor BBC world news, ja menar sa att man inte hamnar allt for langt bakom flotet om vad som hander utanfor denna lilla bubbla. Christina titta forbi dar jag tog det lungt i hangmattan och vi tralla ner till stranden. Beach-tennis, solsken, farsk mango och en bra bok.
Har inte gjort sa mycket mer idag. Vi spela lite backgammon dar vid kaffestandet dar vi brukar hanga strax innan middag. Drack varsina svalkande shakes och tog det piano. Det ar ganska varmt mellan varven och temperaturen tycks bara stiga an mer.

Ibland ar det bra skont att gora mest ingenting men jag ar fortfarande sa nojd med all klattring. Om en vecka lamnar jag Ton Sai, tar en nattbuss till Bangkok och moter upp Tim dar. Om tva veckor befinner jag mig med storsta sannolikhet pa Storulvan och det kanns just nu ganska overkligt.