10 jan – ”I’m leaving Ton Sai tomorrow, maybe”

Vi sitter vid varsina datorer med utsikt mot havet och svettas. +30 grader och molnigt. Regnet liksom hanger i luften men vill anda inte riktigt falla.

Det ar trivsamt nar man val tar sig upp tidigt om morgonen, strax efter soluppgangen, innan batarna borjat kora mellan stranderna. Da det fortfarande ar svalt i luften och faglarnas tidiga morgonsang klingar vackert i oronen. Ar man pa humor ar det fint att klattra nagon led nere vid stranden, annars passar det minst lika fint med en frukost pa Mama’s Chicken resturant.

Inklamt mellan hoga berg ligger det vackert, Ton sai beach. Ett stenkast upp fran stranden, en bit efter att djungeln tar vid bor vi bland myllret av hostels och klattrare. Tidvattnet kommer och gar, liksom folk och mojligheten att fa sig nagra minuter vid internet. Det mesta som behovs finns har och klattringen ar helt fantastisk liksom solnedgangen. Det ar ganska enkelt att bara vara och det ar latt att man fastnar, men just idag har jag en stor skvatt av fjallangtan.

13 dec – Bangkok.

Klockan 05 hojtar busschauffören ”last stop Bangkok!” och när jag tittar mig omkring i bussen ser alla andra minst lika förvånade och nyvakna ut. En halvtimme senare har vi hittat ett boende och somnar lagom till att de sista dryckerna beställs nere på gatan. Ett par timmar senare har vi vaknat och ger oss ut i vimlet. Bangkok är stort, jättestort. Vi lyckas få en taxi till ett av de stora köpcentrumen där varje våningsplan har sitt egna tema. Galet!

Vi hittar ut efter ett  par timmar, lite vimmelkantiga efter allt som finns i mängder. Vi lyckas ta oss till flygplatsen på en lite krokigt vis och en timme senare ser vi Karl i mängden av folk. Två har blivit tre och det blir kväll över Bangkok.

Morgon och bussbiljetter till Krabi är betalda. Så vi far snart, men först ska vi nog försöka att inte tappa bort varandra (eller Tim) i vimlet…

11 dec – Vang Vieng

Vi är kvar i Vang Vieng och det mest bara blev så. Det är enkelt när boendet kostar mindre än en BigMac och det finns mycket att se.

Spendera ett par dagar vid Sleeping Wall, precis vid Nam Song floden. Fantastiska kalkklippor och bra klättring i skugga. Trevligt folk och hud som flagnar.

Runtomkring staden tonar bergen upp sig och det är ett fantastiskt landskap. Fick hör att på cykelavstånd finns det fina grottor att nå. Så vi hyrde ett par cyklar och trampa iväg. Bara någon kilometer senare mötes vi av ett litet bås där vi behövde betala 2 000 kip var för att passera och 2 000 kip för att få ta med cyklarna (2 000 kip är lätt omräknat 2 kr, så egentligen är det inga pengar). 100 meter senare får vi inte passera bron med våra cyklar, så vi går så till fots mot grottan. Grottan som visa sig vara grottor och en flippflopp som enkelt lagades med silvertejp i de mest branta partierna.
Någon dag senare är vi på väg mot en annan grotta och färden går över ett risfält och vi möts av många korta små kossor som glatt hoppar förbi. När vi närmar oss grottområdet står där en man som vill ha pengar för att släppa förbi oss och vi kan inget annat göra än att betala 20 000 kip för att slippa bli jagade när vi försöker klättra över taggtråden och komma in på området. Men grottan är fantastisk och det är roligt att klättra upp för alla stegar upp på toppen av kullen och känna  hur svetten bara rinner av en. Utsikten är fantastisk och det är fint att bara sitta för en stund.

På Tims önskelista stod tubing, så det var precis vad vi gjorde igår. Efter ungefär 2 km i en tuktuk släpptes vi av tillsammans med många andra och med varsina uppblåsta inner-ringar från traktordäck gled vi fram på Nam Song floden, tillbaka mot staden. Floden som är kantad av barer som gör allt för att locka in de som glider fram. Slänggungor, gratis sprit och annat kul.  Tyvärr lyckades solen inte riktigt kämpa sig igenom molnen men det blev en hisnande och minnesvärd dag.

För en stund glömmer man bort att det är i vackra och natursköna Lao man befinner sig när man om kvällen kryper upp i en av alla de träsoffor med många kuddar för att äta middag. På nästan varje restaurang finns det sådana soffor och på nästan alla finns det en eller flera tv-apparater som visar antingen vänner, family guy eller south park. Det  finns mer västerländsk mat att äta än det finns lokal. Men så är Vang Vieng också den staden i Lao som visat att det faktiskt finns nattliv.

Vi äter långfrukost, det är snart dags att gå tillbaka och packa ryggsäckarna för snart rullar bussen vidare…

5 dec – En snabb uppdatering i Vang Vieng.

Har velat skriva många gånger sen senast, men det har alltid kommit någonting i vägen. Men vi är i VangVieng just nu. Landade tidigare idag med expressbuss från Luang Prabang, lite mer än två timmar senare än vad den snabba bussen skulle anlända. Höll mig hårt i sätet framför, men höll ändå på att trilla av stolen, både på grund av alla kurvor och det dåliga väglaget men även på grund av de fantastiska utsikterna uppe bland molnen och nere i dalarna.

Men det vore oförskämt att inte berätta om Bamboo Nest först innan jag fortsätter.

Efter två nätter i Chiang Rai blev vi upp hämtade i en Jeep från någon gång för länge sedan. Den thailändska landsbygden växte fram för varje kilometer vi la bakom oss, ett landskap färgat av solnedgången och en väg som blev krokigare, mindre, brantare och sämre tills utsikten framför oss tog andan ur mig. En av de vackraste stjärnhimlar jag någonsin skådat växte ovanför huvudena på oss och mörkret blev så tätt inne i bambuhyddan att de inte gick att urskilja handen framför ansiktet.

Vi åt frukost med utsikt över risfält och djungelbeklädda berg. Genom djungeln gick vi på äventyr med en karta ritad på ett linjerat papper tills vi kom fram till Akha hillhouse. Kändes exotiskt med en by mitt ute i ingenstans men varefter vi traskade genom byn falnade det. Paraboler, stora bilar och så en väg ut mot verkligheten. Men vi fann det vackra vattenfallet och spanade ut över te-plantage i den stekande solen. Tillbaka på Bamboo Nest blev vi återigen omhändertagna och det fanns gott om tid att göra mest ingenting. Tre nätter stannade vi innan vi fick skjuts in till Chiang Rai igen.

Tog en buss mot gränsen och innan vi riktigt hann förstå det stod vi i Laos med varsitt 30-dagars visa. Åt en sen lunch i sällskap med en fransk fotograf på väg norrut i landet. Våran plan blev att fara medströms på Mekongfloden medan hans var att följa floden norrut. Vi får höra att det pågår ett knarkkrig norrut på floden men han verkar inte så nedslagen av det och när vi skiljs önskar vi varandra all lycka.

Två dagar åker vi slowboat på floden och det finns mycket att titta på, mycket tid att fundera på annat och äntligen föll det första regnet på länge.

Framme i LuangPrabang hittar vi tillslut någonstans att bo, men det är dyrt. Nästan allt i staden är dyrare än någon annanstans i landet. Genom att göra ett uttag på en ATM är man helt plötsligt miljonär, men de dröjer inte länge förrens pengarna flyger iväg när magen kurrar och strupen blir torr. Vi får oss skandinavisk frukost och det är filmfestival i staden. När mörkret faller ser vi en dokumentär om det första fotbolls laget från Laos som deltar i Gothia Cup i Göteborg. Om livet här och där hemma i Sverige, om det hemliga kriget som fortfarande dödar folk i Laos och jag vill varmt rekommendera denna film – On safer ground.

Så lämnar vi Luang Prabang för Vang Vieng och ni sitter vi här på ett kafé och laddar för morgondagen.

 

26 nov – Chiang Rai

Efter att ha lyckats låsa ut oss från toaletten två gånger och Tim klarat av fotmassage har vi nu lämnat Chiang Mai och landat i Chiang Rai på ett hostel som utvändigt är skrigit rosa och invändigt känns som ett regnbågsland. Så här, inne på början av vecka fyra har vi ändå hunnit se en del saker, så här följer en eminent lista.

Djur vi har tittat på:

  • En fågel (kanske den vanligaste arten i Thailand)
  • Apor i trassliga elledningar
  • En orm, svart, lång och krokig
  • Minikrabbor på stranden
  • Gecko-ödlor, mest på väggar
  • Fladdermöss
  • Tre sandfärgade kossor
  • Katter
  • Hundar
  • Andra krabbor
  • Två brun/svarta ankor med blå näbbar
  • Olikfärgade myror
  • Väldigt stor svart skalbagge
  • Fiskar
  • Sjögurkor
  • Bautafågel
  • Två vita kaniner i en bur utanför ett fönster
  • En höna, en tupp
  • En spindel i ett jättenät
  • Elefanter med tak & elefanter utan tak
  • Ett jättesvin
  • Flyghundar
  • En stor kul ödla i en buske
  • Många paddor i en hink
  • Stora och små ålar i hink
  • Råtta som sprang över min fot
  • Kackerlackor
  • Kanske en skorpion
  • Väldigt färgglada fjärilar
  • En råtta under ett bord
  • Ekorre i elledning
  • Liten valp med korta ben som gärna tuggar på tår.

Bara en hand full av godsaker från vår lilla godispåse.

24 nov – Chiang Mai.

Det är någonting med denna stad som får tiden att springa iväg i en väldig fart. Det är kväll här i Chiang Mai, myggor finns de, det är en utmaning att inte försöka klia alla bett. Vi sitter nere i det allmänna utrymmet där vi bor, det är en vacker trädgård och trevlig stämning. Det är tionde kvällen, redan.

Det finns många gator att vandra, det finns många vägar att cyklar och det tycks alltid finna någonting nytt att upptäcka.

Några dagar har vi spenderat ute vid Crazy Horse Buttress med sina höga kalkstensväggar mitt ute i djungeln.

Lite kvällar har vi spatserat på kvällsmarknaden och en kväll på Sunday night market. En salig blandning av människor, mat och prylar.

Vi har även tittat på Thai boxning, låtit fiskar äta på våra fötter och druckit öl på en av alla reggae-barer. Matat fiskar och duvor i en park, hoppat och lekt.

En väldigt snabb resumé från dagarna i Chiang Mai, men jag lovar att jag sannerligen kommer tala väldigt gott om denna plats när jag återvänder hemåt.

Imorgon åker vi lokalbuss mot Chiang Rai.
Spännande!

 

 

18 nov – Jungle flight

Upp hämtade vid hotellet tidigt om morgonen och efter ett par till stopp på vägen for vi vidare ut ur staden. Längre och längre bort tills vägen blev enkel och krokig. Ut ur minibuss, in med saker i skåp, på med sele, hjälm och en bambu-pinne i handen. Omkring 20 personer som nyfiket och lite förvirrat undra ”så vad händer nu?”

Så står vi där, vid första plattformen av 34 och lyssnar på hur det går till, vad vi inte får göra och så en efter en iväg med totalt fyra guider. Schwopp, schwopp.

Det går undan, de går fort och det är skitkul. Största leendet och det finns mycket fint folk att prata med medan man väntar högt upp i ett träd på att få åka till nästa.

En bambupinne i högsta hugg som enda broms, förutom han som stod i andra ändan och tog emot så att man inte på något sätt skulle kunna skada träden…

Avslutade det hela med ett dropp på 14 meter, mat och en trött resa tillbaka mot Chiang Mai. Vilken dag!

15 nov – Från Koh Chang till Chiang Mai.

Tillslut lyckades vi köpa flygbiljetter till Chiang Mai, sent om kvällen lyckades vi lösa resan till Bangkoks flygplats och  kunde nöjt dricka öl på Ting Tong bar med reggea live innan vi somna gott med gecko-ödlorna skrikandes från alla håll. Tidigt om morgonen åt vi en sista frukost på den mysiga restaurangen vid havet innan en kvinna i silvrig pick-up svängde in på gården. Först ville hon inte ha med oss men efter ett telefonsamtal gick det utmärkt. Lämnade fram den lilla lappen om att vi ville bli av släppta innan vi kom in i själva stan så vi kunde ta en taxi till flygplatsen. (Vanligtvis går det bussar från Koh Chang till flygplatsen, men alla tidiga bussar var fulla.) Så vi tog oss till färjan i en väldig fart i bilen utan fungerande säkerhetsbälten, över vattnet och efter en tio minuters tur stannade kvinnan till vid en stor öppen byggnad och sa ”You change”. Efter tio minuter rulla en vit minibuss, kvinnan gorma ”Now! Now!” och vi hoppa in med våra saker. Bil efter bil körde han om innan han svängde in på en sidogata och även han sa ”You change,  you change” och pekade mot en buss bredvid. Så for vi vidare tillsammans med nio andra passagerare mot Bangkok. Mitt på motorvägen stanna han till, öppna dörren och sa ”you change, taxi. Ariport”.

Nöjda med att vara framme med gott om tid för check-in tog vi en matbit på Magic food corner. En timme efter att planet hade lyft segla vi in över Chiang Mai och i mörkret for vi med taxi på vägar och tvärgator innan vi tillslut stod utanför White House där vi nu för tillfället bor.

Man skulle kunna säga att jag redan gillar staden.

14 nov – Soliga dagar på Lonely Beach

Vi är tillbaka på Lonely Beach efter ett par varma dagar i Bang Bao. Visserligen är det minst lika varmt här, men den vackra stranden är en bra länk mellan land och hav. Det är svårt att inte  uppskatta detta fantastiska ställe och minst lika mycket som jag gillar att ligga och guppa i de klara vattnet och titta upp mot de djungelbeklädda bergen tycker jag om att sörpla ur en färsk kokosnöt med sugrör och mellan raderna i boken spana ut mot horisonten. Det är enkelt att bara få vara.

Vi bor på Siam Hut, varje kväll visas två filmer med Thailändsk textning på restaurangen med havet som granne och var och varannan kväll är det fest någonstans på beachen. Fint med långa frukostar i skuggan med vågornas svallande och brisen från havet. Bara fem minuters promenad härifrån, utefter huvudvägen söder ut finns ett litet samhälle uppbyggt utefter vägen. Mycket som man skulle kunna tänkas behöva finns här, som Tims favoritdryck Milo, nya flippflopp, minimarket öppet dygnet runt och roti pancakes. Det finns alltid någonstans att äta någonting, eller bara dricka någonting kallt. Det är enkelt. 

Gott att få byta ut all Tahiländsk mat och få trycka i sig någonting liter mer fettigt och salt över några omgångar backgammon.