Dag 6-8 Bang Bao

Efter en ensam och vacker morgonpromenad på stranden försvann strömmen lagom till frukost som ännu en morgon smaka fantastiskt. Lämna Lonely Beach med taxi vidare söder ut på ön och klev av i Bang Bao.

Gräsmatta, varmvatten och dålig kräm i duschen men en helt fantastisk utsikt med palmer och härlig atmosfär. Ja där somna vi i varsin hängmatta i hettan innan vi tog en sväng ut på piren, kantad av butiker, restauranger och allehanda små stånd.

Vidare utefter vägen, mot beachen för en kall och välförtjänt dricka på Zion Bar precis vid strandkanten.

Avrunda dagen med en promenad tillbaka till Bang Bao och färsk fisk till middag med fötterna  fritt dinglande över vattnet, under bordet på en mysig restaurang ute på piren.

Tidigt upp morgonen därpå, precis vid soluppgången och längst ute på piren njöt vi av solens tidiga strålar och ljudet av fiskarnas arbete i bakgrunden.

Checka ut och åt Pad Thai till frukost hos en charmerande liten dam och hennes lilla restaurang. Checka in på Hippy Hut och hyrde en moppe. Snygga i våra hjälmar rulla vi iväg på ön.

Norrut för att så på östra sidan köra söder ut igen, efter ca 7 mil, när vi börja närma oss Long Beach och slutet av vägen tog den helt abrupt slut och inte kom vi längre.

Tog oss tillbaka med moppen på de krokiga och branta vägarna och jag med ett stadigt tag och små aouiii ljud när de krängde som mest. Om kvällen tog vi oss åter  till Lonely Beach med all sin undz-undz musik och tog del av LoyKrathong, såg rislampor stiga mot skyn och ljus flyta ut från stranden och bort mot horisonten.

Idag har dagen på något vis vandrat iväg utan att jag hunnit med att reflektera  över det.

Ett par timmar satt vi på beachen under vårt färgglada parasoll och gjorde inte mer än att försvinna in i böckernas förtrollade värd och dricka frukt shakes. Bra dag.

Efter att ha varit inne på 7 eleven ett par gånger och uppskattat svalkan sitter vi nu uppe i vår lilla hydda och njuter av den svala kvällsbrisen som driver in. Jag gillar mentaliteten här och människorna är vänliga och givmilda. Barnen är söta och även om språket tycks vara ett hinder så är det inte svårt att få ett leende och ger man det bara lite tid är det inte svårt att förstå eller bli förstådd.


Not so lonely at lonely beach.

Att man kan bli så glad för en kall cola, chips som (tyvärr) smaka någonting i still med sushi, eller sjögräs eller räka. Men det är fint med någonting svalt även när kvällen är varm och i taket springer gecko-ödlor. Vågorna slutar aldrig att rulla in även när det är ebb. Men kanske kommer även glädjen från när vi gick med tom plånbok från det lilla samhället och han med sina nya och dyrare flippflopp än mina. 

Vi har det bra och imorgon rör vi oss vidare.
Men att det är vackert här, det är det inget snack om

RobinssonTävling!

Jag och Ebba har 2 olika tävlingar, backgammon maraton och läsa bok tävling. Backgammon är ett gammalt fint och ädelt spel, som gör sig bäst för äldre herrar i skuggan. Varken jag eller Ebba är äldre herrar men vi gillar spelet även fast Ebba inte gillar att förlora, vilket hon gjorde de 9 första gångerna. Om Ebba skulle beskriva sitt tillstånd då blir det: Aptjurig! Nybörjartur, släng dig i väggen! Här är det skicklighet som gäller! Efter den inledningen är det numera jämt i antalet vinster. Det är kul. Återkommer med aktuell ställning vid senare tillfälle.

Nu ska jag ta och läsa en sväng, Liftarens guide till Galaxen. Ser ut som ett evighetsprojekt men jag ser änden i tunneln!

Nästan brun helt utan brun utan sol

När alla andra ljud sorlats bort blir vågorna, som en efter en rullar in, nästan öronbedövande. Om kvällen lyser fiskebåtarnas lanternor vid horisonten som om dagen känns så oändligt långt bort. Vattnet är svalkande när man sakta trippar i men blir snabbt väldigt behagligt och skönt. Vinden på land svalkar fint när man så vänder tillbaka upp för ännu en match backgammon eller någonting att äta, kanske en öl till det eller varför inte en färsk kokosnöt innan man tar ett svalkande dopp igen. 

Koh Chang

Så fick vi oss en morgon i Doha och dryga sex timmar senare fick vi oss en kväll i Bangkok, en natt likaså. Fann en buss mot Koh Chang och innan vi riktigt hann fatta var vi på väg i en full minibuss med en fartglad chafför.

En snabb paus för att tanka och så vidare. Så stanna vi till, i väntan på färjan mot Koh Chang och ingen räddande skugga på långt håll. Vidare, vi for vidare med vår fartgalna vän upp för branta backar och kringliga krokar.

Så nu är vi här, på Lonely beach  och har en liten hydda inte alls långt från stranden. Nu längtar jag faktiskt efter en hel natts sömn och taggar för ännu en morgondag.

Underbart!

Kastrup – Doha

Vi tog tåget över sundet till Kastrup och förstod mest ingenting när vi väl stod där och skulle ta oss vidare. Det var precis det jag sa när vi checka in, men hon log bara glatt  åt mig och sträckte oss biljetterna och iväg försvann bagage. När vi kom till boardingen förstod jag absolut ingenting av vad han sa men förstod att det var tur att planet var försenat, annars hade det varit kört för oss. 

Tim den rackaren lyckades få sig en fönsterplats men jag kom snart på andra tankar när jag hitta mängder av filmer från världens alla hörn för att stilla min nervositet. En varm handduk, 3-rätters och vad man behaga att dricka till det. Macka, mera att dricka och sidor senare tog vi så mark. En varm och fuktig vägg mötte oss när vi klev av planet och in i bussen. 

Befinner mig i ett land jag inte visste fanns för 2 månader sen och klockan är omkring 03  (svensk tid + 2 timmar) Bjudit på mat har de gjort och nu återstår bara ett par timmar till innan nästa flyg…

Nu ger jag mig av, men först måste jag bara fixa lite.

Köpte en dyr, men ändå billigare sista minuten till Lund. Tåget går tidigt imorgon. Inte behöver man väl packa mycket om man ska till Lund? Nej, det är visserligen sant, men turen stannar inte där. Vidare till utlandet med tåg över sundet och jag är lite oroad över att jag inte kommer förstå vad de kommer att säga till mig. Danmark räcker inte för mina äventyrsnerver. Åh nej! Flyger mot Qatar och landar i Doha, varmt har jag hört att det är där. Jag är nyfiken på vad en natt i Doha har att erbjuda!? Om morgonen flyger vi vidare och överlever jag mitt obehag av att flyga får vi landa på flygplatsen, 25 km öster om Bangkok (alltså inte inne i den översvämade staden).

Och där någonstans börjar äventyret på riktigt…

Men först, först måste jag bara fixa lite och packa.

I take nothing for granted. I now only have good days or great days.

Tog tåget en liten bit norrut, men inte längre än vad pendeltåget når och det räcker lagom till en ny stad med andra utsikter. Gator upp och ner, strömmen och mycket folk att titta på. Så, i en av alla de gallerior möter jag honom och vi spenderar eftermiddagen tillsammans. När vi sätter oss i bilen sträcker han utan förvarning fram en knippe rosor och säger de här är till dig!

Till mig? Nej du skojar? Va!? Men. Oj… Varför då? [tystnad] Jag menar tack!

Lätt förvånad tittar jag på honom och förstår än en gång varför jag tycker så himla mycket om. Ibland tas saker och ting för givet lite för lätt och tillfällen som detta gör en påmind. Det är bra. Han är bra.

Kiruna – tur & retur

Från min plats på tåget som vaggar fram genom ett vackert landskap i gråskala ser jag en rödräv springa över den frusna vattenytan och försvinna in i dimman. Djupa norrländska skogar, öppna myrmarker och luften som glittrar som guld när solen sakta höjer sig ur dimmorna. Grått övergår till rosa och orange för att så blotta omvärldens riktiga och klara färger. Morgon blir dag och jag kliver av vid Kiruna C. Röken från gruvan, mullret av trafiken och bergen i bakgrunden med sina klarvita toppar.
Jag är tillbaka i staden där jag sakta började förstå vad som betyder och det känns som att komma hem. Staden är sig lik, människorna andra men fortfarande finns det några kvar här som betyder. Det är fint att vara tillbaka men det känns märkligt att somna på en madrass, på besök, i mitt gamla rum. Tom ryggsäck blir full när jag hittar kameran, skidorna och radion men det är ändå en låda kvar på vinden och  tältet glömmer jag där det ligger kvar på garderoben i mitt gamla rum.  Vi umgås om kvällen, prata minnen och skapar nya. Äter lunch på Safari och dricker te i sällskap i den grå soffan uppe på andra våningen där på Skyttegatan 20A innan tåget söder ut.

Norrskenspromenader, bastuöl, badtunna, malmtågen och närheten till skidspåret. Här är det nära att komma utanför staden och jag kan sakna det.

Öppna vidder byts mot infrastruktur i storskala, staden är stor och jag vet inte hur jag ska hantera det platta landskapet och de raka gatorna. Kanske är det vetskapen om att jag inte blir kvar länge som får mig att hålla huvudet över vattenytan.

Jag inser att det finns andra platser jag tycker bättre om än staden och det har ingenting med människorna här att göra. För nej, just denna stad är full av fina vänner  och familj som tar plats i mitt liv, men denna stad som alla andra städer är precis som de brukar vara – ivägen.

Som det är nu, är det så det känns…

Fjällkompis på besök.

På Ågelsjöparkeringen möts vi, det känns som det var länge sen men det är ändå bara en höst emellan. Jag är glad att se henne och med sig har hon en annan fjällkompis. Vi tar oss till Lilla Berget, det är gråmulet och ganska långt ifrån bistert i detta sällskap.

När skymningen lägger sig packar vi ihop, går vidare. Slår läger, tänder en eld och njuter av livet.

Fåglarna kvittrar rogivande när jag vaknar, sovsäckstyget prasslar och det är njutbart att ligga kvar på rygg och blicka upp mot den klara himlen. Så från ingenstans landar en liten pärluggla på en av ekens alla grenar, rakt ovanför mig. Minuten känns oändlig när vi tittar på varandra. En nysning och sen är den borta.

Jag tar en lång promenad utefter vattnet där morgonstrålarna dansar mellan tallstammarna. Dimman lättar sakta över sjön.

Det är en lugn morgon och frukostbordet breder ut sig runtomkring oss.

Tar oss iväg, längre och längre bort från vägen ut.

Länge sitter vi i solskenet på klippan, högt över vattenytan och pratar.

Tid, rum och täckning försvinner, men så står vi åter på parkeringen redo att ge oss av åt olika håll. Jag så fantastiskt glad efter ännu ett underbart litet äventyr.