Examensredovisningen gick galet bra, bättre än förväntat. Bra respons och bara ett litet tillägg. Sen så. Luncha på Safari, grillade på kvällen och som över en natt är Kiruna klätt i grönt. Värmen har letat sig hit, minsann.

Sagt upp boendet, köpt flyttkartonger och har spenderat mycket tid ute, där på balkongen med bra sällskap. Tills det var dags att bege sig, vänta på försenat tåg i solskenet och så behöva säga hejdå (jag hatar att säga hejdå) för att sedan traska upp för kullen och tillbaka till ett tyst Skytte. Har inte mer att fylla i än att tillvaron känns väligt tom just nu. Såhär mellan studier och arbete när majoriteten av de männsikor som blivit en betydande del av mitt liv här har lämnat stan för sommaren.

Examensarbete som grund för alla dessa tankar…

För tusan, spränger de redan i gruvan (läs kl 01.20)? Har säkert nämnt det tidagare men gör det igen – min tidsrytm är helt rubbad. Jag har en tid att passa, klockan 08.30. Så jag peppar, peppar och går igenom powerpointen ännu en gång. Överväger att sluta nu när jag inte längre minns vad jag ville ha sagt på frågeställning och slutsat nr 2. It´s enough. Det får bära eller brista. Med två år av naturguidestudier i ryggsäcken ska jag imorgon redovisa mitt ex-jobb med titeln Kan man se spår av tidig gruvdrift i sediment från sjön Skangalanjávri, Sjangeli. Jag som hoppade av NV programmet efter ett år och aldrig förstod mig på kemi eller för den delen tycker om tabeller och diagram har gett mig på både och.

Hör och häpna mig själv.

Imorgon, imorgon hej&hå.
Examensredovisning, lite pirrigt ska det va. Men mest nyfiken är jag på hur opponeringen går. Den opponeringen jag gör på en annan klasskamrats arbete. Stum av förväntan – hur kommer det här att gå?
Hur komemr hon ta det?

Anyhow,
det löser sig.

Det är bara slutet på Naturguideprogrammet och dessa två år.

Fan.

Dagens nymodigheter.

Tänkte göra det lätt för mig att översätta till engelska i word.

Hej

Några av naturguiderna lägger upp sina ex-jobb på tisdag, för en fin avslutning på studierna tänker vi fira detta med grillfest på Skytte (Vilan) på kvällen. Badtunnan kommer vara varm och grillen tänd, så ta med dig någonting att dricka, något att grilla och njut av en fin sommarkväll tillsammans med oss.

Välkommen till Skytte efter klockan 18, tisdagen den 7 juni.

Men tji fick jag när word översatte det till:

Hey
 some of natural wizards set up his ex-jobs on Tuesday, for a nice conclusion to studies do we celebrate this with barbecue Shooting (Rest) in the evening. Badtunnan will be warm and Grill light, so bring something to drink, something to roast and enjoy a nice summer evening with us. 

Welcome to the Shooting after 6.30 pm, Tuesday, 7 June.

Men välkommen..

Laxberget (Luossavaara).

 

Ibland behöver man vädra, låta tankarna få sväva fritt. Utrymme. Då är det vackert att traska upp på berget, runda toppen och så ner på andra sidan där berget skymmer stan. Där kan man sitta på sluttningarna och blicka ut mot bergen som aldrig tycks ta slut och se solen antingen sjunka eller stiga utan att röra vid horisonten. Jag kan inte få nog av midnattssolens tindrande strålar som leker i håret som yr i vinden eller att ligga utsträckt i kråkbärsriset och bara vara, nattetid.

Luossa tar aldrig någonting än andan ur mig och ger, bara ger och ger.

På väg hemåt  under natthimlens glödande moln. Redo för nya utmaningar.

Mitt någonstans.

Börjar sakta inse att det är fredag. Redan. Har bara refererat denna dag till dagen då examensarbetet ska skickas in. Men det är faktiskt fredag, också. Har varit så intensivt senaste tiden att jag nu inser att det bara är en stig in till sängen och om man lyfter på täcker finner man ett litet krypin att sova på. Annars är det kaos. Det blir nog snart kaos i mig också för jag känner på mig, det börjar krypa i kroppen av känslan. För när jag kollar på väggarna, ligger på rygg i sängen och tittar ut genom fönstret, på molnen utanför så förstår jag att det är separationsångest.

Jag ska flytta.
Säga upp boendet.
Lämna Skytte,
lämna Kiruna.

Och här sitter jag och läser igenom inlägget och blir alldeles berörd…

Efter midnatt.

Mellan regnskurarna kom en eftermiddag med uppklarnande och en kväll som övergick till natt med en skinande sol. Det är märkligt att just denna kväll av alla kunde tänka sig att bli så vacker. Så vacker när månen skymde solen och skapade en illusion av en urgröpning i solen. Midnattssolsförmörkelse.

Fröken Magnusson pekar ut Keb-massivet.

På baksidan av Luossavaara, i det blommande kråkbärsriset.

Med en värmande, gammal ärvd HellyHansen, ett glass välsmakande rött vin och månen som börja skymma solen finns det absolut ingeting att klaga på. Ingenting. Fint där med sällskap av skyttevännerna. Utsikten från toppen av Luossa där man ser hur avskuret staden ligger, placerat mitt ute i ingenstans. Allt som omger oss här är naturens kärlek och fjällens sätt att få äventyrslusten av sprida sig. Detta ingenstans har i mitt hjärta blivit någonstans.

Det är mycket kaffe nu och engelskspråkiga rapporter. Jag får akta mig så att jag inte börjar prata som google translate översätter. Solskenet tar paus, igen. Händer ganska ofta nu, men det är inget som stör. Ingen som stör här heller. Lite det som är fint med att bo i ett stort hus, man kan alltid hitta en plats där man kan få arbetsro. Det känns som att dagarna blir längre och längre, det är inte konstigt när man tappar tidsuppfattningen. Men samtidig verkar dygnen få färre timmar eller är det bara jag som inte själv hinner med?

Stövelhajk med en falukorvring kring halsen.

Vid jokkens strand, som små solar stråla de för vårens ankomst. Det är bra, kämpa på Abisko.

Det här är Ulrica, hon har antagit utmaningen om en stövelhajk. Om hon så visste vad hon givit sig in på…

Någonstans mittemellan vårvinter och sommar.

Fikapaus med kaffe och falukorv samt en blivande naturguide på upptäcktsfärd i vegetationen.

Kråkbärsriset som man aldrig sett det förr, i blomsterskrud.

En hjälpande hand för en av alla de lämlar vi mötte under vägen.

Stövlar i all ära, men varmt om fötterna blir det.

Stövelhajkare vs norsk dagsvandrare


 

Det är fint att få klampa omkring i snö igen, det är nästan så att man börjar längta till vintern. Nästan.

Fint och uppfriskande efter en dag på trallande steg i varma stövlar.

Finmiddag med efterrätt i kråkbärsriset och solskenet.

Falukorvmackor till frukost kryddat med milslång utsikt. Sa jag fint?

Nej men oj lilla vän, ligger du här och ligger?

Vattenpaus med vatten så friskt och gott att man får passa sig för brainfreez.

Rådande väglag.

När man har några timmar till övers…

… och man trillar förbi ett snöfält. Han blev kallad snyggve för sina framhävande bröstmuskler och mustaschen. Fining där. Haha.

Lunch i sällskap av fjället och Torneträsk.

Falukorv till fika, kaffet, middag, frukost, fika och givetvis till lunch. Fint ska de vá!

Tack fröken Magnusson för en trevlig helg med stöveläventyr.
Jag hoppas jag inte har avskräckt dig från falukorv.
För du, de är fint att ha med sig på fjället.