Någonstans, mitt ute i ingenstans

I Abisko, vid Vetenskapliga Stationen. En kvällspromenad genom byn,ner mot jokken vars is redan börjar ge upp. På väg ut från Nationalparken.

Abiskojaure.

Vackra Giron i bakgrunden och jokken som från Norska sidan rinner ut mot Abiskojaure, vidare till Torneträsk och ut i Östersjön via Torneälven.

Framme vid Sjangeli, den gamla koppargruvan som startades i slutet av 1600-talet. Var i bruk några år innan klimatet och lönsamheten satte stopp. Malmen fraktades med renslädar de 12 milen till Kurravaara.

Kulturminnesmärkta trähus från gruvepoken under mitten av 1800-talet.

I bakgrunden kan man urskilja ett av gruvhålen som i dagsläget är inhägnade för säkerhetens skulle. Trähuset är omkring hundra år och från perioden i början av 1900-talet. 1922 sägs vara sista året gruvan var i drift.

Lukas med fisketillstånd för sitt examensarbete var också med på äventyret.

Han fiska…

… och jag titta på fiskarna genom hålen. Fotograferade och dokumenterade.

Så dagen därpå fick vi sällskap uppe vid sjön bredvid gruvan av några internationella studenter från kursen arktisk geologi.

Provtagning av bottensediment i sjön, den praktiska delen av mitt examensarbete.

Sedimentprov.

Lukas han fiska…

…och jag fotograferade och dokumenterade.

Naturguides-ettorna och arktisk geologi-gänget.

Så for de åter alla milen tillbaka mot Abisko.

Tystnaden la sig efter skotrarna som sakta tog mer och mer avstånd.

Lukas fortsatte att fiska…

…och jag fortsatte att dokumentera och fotografera.

Öppna gruvhål med utsikter över fjällvidderna.

Sjangeli koppargruva till vänster och sjön i mitten. Fascinerande landskap och förundran över hur man en gång i tiden kunnat bedriva gruvdrift utan dagens nymodigheter.

Inne i värmen i Unna Allakas stugan, ca 5 km från Sjangeli. Stekt röding och en kåsa vitt vin. Fin avrundning på bra dagar mitt ute i ingenstans.

Sådär vackert i vår-vinterskrud att jag nyfiket undrar hur Sjangeli ser ut sommartid…

Hemma, som i Kiruna.

Elden som spraka i kaminen, vinden som utanför rycker och sliter i husknutarna. Sorlet från de som fortfarande sitter upp vid stearinljusens sken i Unna Allakas kök. Jag drar täcket längre upp och drömmer mig iväg.

Mitt ute på fjället. Det är blidväder, lappvantar faller från skyarna och vi är först ut ur stugan. På väg. Vi åker över sliriga skoterspår, över vattniga isar och barmark. Det är förmiddag när vi når  Abisko och vi far vidare med bilen, när vi närmar oss Kiruna övergår snön mer och mer till någonting gråsvart. Det är tö-väder, det går fort nu. Skitiga snödrivor som kantar vägarna, säkerligen är det mycket tack vare trafiken min inte minst från gruvan. Det känns som det är tidigare än andra år. Men vad vet väl jag, det är min andra vår-vinter här uppe.

Låser upp och kliver nätt och jämnt innanför dörren. Hemma. Det är tolv dagar sen jag sov hemma senast. De två timmarna jag mellanlandade innan senaste fjällturen och den dessförinnan ligger utspridda överallt. De är två timmar av uppackning, ompackning, en snabb matbit och den rotande stressen bland ting för att inte glömma.

Det är tomt i kylskåpet, dags att köra igång en tvättmaskin och i korridoren är det tyst och stilla. Inte många hemma, men de sällskap som bjuds är trivsamt.

På golvet ligger äventyrsboken som jag inte bestämt titel på ännu. Men det finns mycket att skriva in i den.
Har haft så många fina dagar den senaste tiden. I Helags, Linköping, i Unna Allakas/Sjangeli och på resande fot.

Det är sådan fart på grytan att jag har svårt att koppla av.
Att snön som håller på att tina och bara ser så fruktansvärt tråkig ut gör inte saken bättre.

Jag saknar.
Vet inget bättre än att åka söder ut efter påsk…

Helags, storm och medvind.

Är i Linköping hos mina fantastiska föräldrar, mellanlandar. En vecka har vi äventyrat kring Helags med stormvindar snö och helt fantastiska äventyr. Robin körde bilen från Ljungdalen, imponerade med sin vakenhet, Jonathan åker vidare mot Göteborg idag och jag åker mot Kiruna imorgon. Tim är kvar på Helags och jag kan inte få nog av alla äventyr och upptåg i sällskap med er.

Inspirerad till tusen.

Minsann, nu börjar det dra ihop sig. Imorgon far vi, i Östersund syns vi, brorsan (Herr Malm) och jag. Vidare mot de mindre och kurviga landsvägarna. Enda till slutet av vägen ska vi, därifrån skidar vi upp på fjället och möter upp de andra två äventyrarna. Där vid stugorna vid foten av berget. Fint!

Jämngrått som övergick i tätt och yvigt snöfall med inslag av blåst. Vi stod över skidtur till Ednavaara. Tog istället en promenad genom stan på jakt efter en frisör och en ledig klipptid. Två av 13 salonger vi passera förbi inne i ”centrum” hade öppet, en hade ingen klipptid för dagen, den andra hade ingen tid fören kanske först i maj eller möjligtvis juni. Smidigt.

Så vi förgyllde dagen med härligt Skyttehäng istället. Pizzabakning och hundvaktning av lilla Brun. Precis sådär fint som det borde vara en gråmulen lördag tidigt i april.. För att  för en gång skull vara sådär genom-svensk skulle man kunna säga att det har varit precis lagom.

Imorgon packar jag ryggsäcken.

Bland rader av slitna bokryggar och lukten av, jag vet inte vad, men kanske gamla böcker. Bland sidorna av historia och kultur hittar jag det, några få rader om den där koppargruvan några mil från Abisko mot Norska gränsen. Kanske det mest fantastiska är att läsa om alla gamla berättelser från förr, om fjällvärlden, gruvdrift, om Kiruna. Att det finns så mycket historia om en så ”ung” stad. Men så när jag fortsätter bland gulnade sidor dras historien längre bak i tiden, till en epok utan asfaltsvägar och sånt där modernt som bloggar och espressomaskiner.

Lutar mig tillbaka och funderar, formulerar projektplan och inser att nu är det på riktigt. Nu är sista kursen påbörjad och medan jag pillar med tidsplanen undrar jag hur fasiken jag ska ta mig hem efter näst lilla äventyr. Ja många tankar i rörelse är det och på måndag, då är det dags att fara iväg på äventyr. Igen.

Det känns så skönt att säga igen. För igen och igen, aldrig kommer äventyren att sina…

Klättertrasiga händer efter att ha dragit några snygga move på boulderväggen. Varit en bra dag, precis som så många andra. Fint väder. Investerat i ett par stighudar, nu peppar jag på äventyr. Sysselsatt med planering och examensarbete.

Nog har jag annat för mig än att sitta här, men tänkte i alla fall titta förbi och egentligen bara säga hej.

Hej!