En sväng utanför ”studiebubblan”

Någonstans mellan plugg och pluggmöte. Innan  möte om KBAB, möte med KBAB, lunch/middag,  och annat kul fanns det någon timme att spendera utanför. Utanför alla tankar. Ute. Skidorna på ute i solskenet! Vi avrunda dagen med att hänga på SLUSK och författa en skrivelse till kommunstyrelsen. Hej&hå.

Men oj vad vackert det är här minsann 🙂
Underbara Norrländska vinter!



Sådär så att det bara snöar, mest hela tiden..

Mr T följde med till jobbet igår. Körde till ICEHOTEL med snöskoter tillsammans med två gäster. Snön föll, sluta aldrig falla och hela världen tycktes vara vit. Ut på myren, sen den frusna sjön och allt bara vitt. Märkligt ljus, dåligt med kontraster. Skogen så fantastiskt vacker.
Blev bjuden på middag när jag kom hem efter jobbdagen.

Vi gick ner till busstationen tidigt i morse, hem gick jag själv.
Tomt.
Ensamt.
Jobbigt.

Men så glad över att ha haft besök.
I Kiruna.
Hos mig i flera flera dagar.

Gick till jobbet, sen hem efter en lång (kanske känns ännu längre) arbetsdag. Trött. Trött mest överallt. I muskler och hjärna. Huvudvärken. Sjönk ner i fåtöljen med tanken ”åh vad skönt med helg”. Så kom jag på att helgen är förbi och det nog faktiskt är dags för plugg igen. Men än är det ledigt. Så vi söndagsfikar, som så många andra söndagar. Det ÄR en bra tradition, bättre än fredagsmys, lillördag och lördagsgodis.

Utan att jag riktigt märkte så tog sidorna slut i boken och klockan sprungit långt efter 24. Erlend Loe har gjort det igen, skrivit sådär bra och med oförutsägbara vändningar. En lagom avrundning på en märklig helg.

I lördags stod jag på snöfestivalen i oändligt många timmar (kändes det som). Med ett partytält som nästan flög iväg i den starka vinden. Fick en annan plats att stå, bakom scenen. Så första parkett för allt som hände där, som barnshowen. Eller då när han stod på scenen och prata om festivalens händelser och jag stod med två kontakter i brösthöjd, precis bakom scenen, för att koppla in kassan. När jag gör det går huvudsäkringen. Poff säger det.
Allt bara dör.
Tyst.
Där står jag med två kontakter, ser ytters skyldig ut och får inte pröva en gång till. Inte ens pröva..

Igår tog osthyveln nästa, bara nästan en del av tummen. Nu är det mest rött och trasigt.
Fäste på skidorna idag, otroligt glid i backarna och blåsigt. Men bäst av allt kanske ändå smaken av blåbärsdrickan. Eller nu misstar jag mig. Kan nog ändå vara när jag öppnar paketet från addnature.com och upptäcker att utöver en downmat 7 finns ett paket Läkerol Chewing gum. Hur tänkte de där?

Nu väntar jag.
Väntar på besök.

Sommarsovsäcken är avdammad, den ser liten ut jämfört med dubbelsängens volym. Kryper ner och lägger den skrivna tentan bakom mig. Glömmer allt strul med tvättmaskin, torktumlare och nytvättade, blöta lakan på tork.

Tar det piano, saknar och sover på saken.
Jag kan nästan inte bärga mig. Nej men herre’gu, väntar finbesök om några dagar. Som rest enda till Kiruna.
För att hälsa på mig.
Hälsa på hemma hos mig!
I Kiruna!

Imorgon säljer jag dyra kläder aningen billigare för jobbets räkning på Snöfestivalen. Kom och fynda!

God natt!

Moln av pärlemo..

Tänk att man kan bli så glad utav några moln (Men nu är det nog mer jag som blir så glad än Ulrica på bilden).
Fast inte vilka moln som helst utan polarstratosfäriska moln.
Tänka sig, moln som det lyser om!?
Men de förstås, egentligen är det solens strålar som tack vare jordens krökning reflekteras och blir sådär fantastiska och ovanligt vackra moln. Inte för att jag inte tycker om moln annars, men dessa alltså. Oj!

Fast egentligen ska man nog inte vara så glad eftersom det har aktiv roll av bildande av ozonhål över Antarktis.
Och det är väl inte det bästa just nu.

Så gick solen ner och ett märkligt ljus la sig över staden.