Vem hade kunnat tro i morse, att dagen skulle avrundas med nygräddade scones hemma på skyttegatan?
Ja men det är nog ändå inte så märkvärdigt trots allt. Men dessförinnan  att ha avnjutit en 5-rätters i Norrskenets tecken. I färg, smak, ljud och rörelse. Lite oväntat men ack så glad man kan bli. Det hade jag inte anat i morse där jag satt med den enorma tekoppen och öm hals.

Fjällrödingmousse i mörk kräftbuljong med citrusmaräng, gurksnö och torkat rödingpulver samt sesamflarn.

En tur med i Norrskensspåret för att sätta upp ruskor innan middagen, säkra vägen liksom. Ja, att sen när man är i färd med att såga ner en lagom tunn björk sjunka ned långt över midjan i den redan upptrampade snön. ”Nära snö”-upplevelse och skogen som ger igen.

Åh, fantastiska Norrland, du inspirerar mig!

Vi börja tidigt igår, jag och praktikanten. Tanka skotrarna, klä på gästerna och sen iväg. Gryningsljus, rosa moln och en sol som sakta steg. Ute på stora myren, halvvägs mot ICEHOTEL, renar och dimma. De gyllende strålarna genom dimman och Kirunavaara, Kiruna och Luosavaara i fjärran på rad. Japaner med kameran uppe. ICEHOTEL. Allt flöt på så himlans fint utan stress och tillbaka lagom. Serverad riktigt fin och god mat för att senare tanka skotrarna igen. Packa om, klä på gäster och ännu en säkerhetsgenomgång. Så säger gästerna ”berätta inget om Norrsken, för vi har varit i Abisko och hört allt”. Ger oss av på norrskensjakt med skoter genom de snöklädda skogarna, över myrarna. När motorn slås av,  ljuset tonar bort sitter det som fastklistrat på himlen, norrskenet. Under hela turen och hela vägen hem till Skytte.Vackert.

Idag, nio timmar i sportshopen. Fem personer som hyrt skidor.

Kontrastrikt. Men nu är jag ledig en sväng. Vi äter lingonglass och dricker te, Ulrica är tillbaka i korridoren igen. Hellenius Hörna på teve och helt plötslig känns allt som vanligt igen. Bra liksom!

Efter en 13-timmars, helt fantastisk, arbetsdag tyckte jag att det minsann kunde vara skönt att lägga sig i rimlig tid och sova på saken. För att stiga upp i arla morgon. Men det kanske ändå är det sämsta med att bo i studentkorridor. Sämst när man är den till synes enda som går och lägger sig tidigt en lördagskväll. Sämst att folk inte vill acceptera att ” nej tack inte i kväll, jag tar det piano. Jobbar imorgon”

Så nu traskar jag väl till jobbet i minusgrader, snö och långt innan solen gått upp med trötta, trötta steg.
Hejs!

i’ve just been kicking around…

…på en ”as we call it in Sweden, a kick”. Runt omkring i vår stad, nysnö på träd, hustak och alla som satt sin fot utanför dörren idag. Kunskap att suga in, komma ihåg och tänka efter. Hur skulle jag genomföra denna stadsguidning på spark för att få lite personlig prägel?

Någon timme senare, ute på skoter i skogarna runt Kiruna. Orientera i mörker, svänga på rätt plats och rätt som det är möter vi hundspann i en hiskelig fart. Fel, vi är inte där vi borde vara. Inte alls. Och bensinen på väg att ta slut.
Men kanske det allra bästa med att åka fel är känslan utav att äntligen känna igen sig och hitta igen.

Imorgon sätts kunskapen på prov, imorgon blir det mycket ansvar och skoter. Min tumme som är så trött och de där långfingret som är himlans blått och gör ont. Hur blev det så?

 

Galet.

 

mycket vill ha mer

På rygg i sängen med blicken fäst på kartan där på väggen. Drömmer om vinter tur till Helags, skidor i Kirunafjällen , sommar i Sarek, Saltoluokta, Keb, Låkta och enkla nätter ute utan större krav. Norrsken och  midnattssol. Dagsturer, små äventyr och stora. Svalbard?
Kajakpaddling & klättring.
Skidabstinens och öm tum-muskel efter snöskoterkörning.
Känns som att jag är ute mer än inne och ändå vill jag bara ha mer och mer. Dagsljuset stannar längre och längre. Om några månader är våren här och, och…

…och jag saknar dig.

På vinter ska man dricka varm choklad.

Vi åt 3-rätters, drack maskrosvin och såg ”Grevinnan och betjänten”. Tog promenaden till Trägårn, lyssna på live-musik och stod på torget vid 12-slaget.

Värmen från vattnet som ånga upp, snöflingorna som virvla från höjderna smälte i ansiktet. Samtal som aldrig tycktes kunna ebba ut.

En dags skidäventyr efter en natts snöade.

Längre och längre från stan, bakom Loussa och inte ett hus så långt man kunde se. Precis innan det vände stanna vi till, grävde i snön, använde vindsäcken som skydd mot vinden och drack varm choklad.

Tog oss ut på pulkaäventyr. Backen brant och farlig. I skyn ett norrsken. Bakom kröken gick vi och på rygg i snön låg vi länge och beskådade. Moln drev förbi i snabb takt och där emellan föll de vita från himlen.

Dagarna flöt ihop och helt plötsligt är de redan på väg. Söderut.
Ni två, ni är sådär ruskigt fina.

 

Sitter på en stol, stabil och har inte druckit ännu men allt runtomkring skumpar och gungar. Tågeffekten kallar vi det. Kanske det blir en sällsam effekt tillsammans med nyårsmiddag och vidare mot Trägårn.

Så passar jag på att önska er ett gott nytt år och välkomnar 2011 med öppna armar..

Vi åker tåg, soluppgång som försvann och kom tillbaka några minuter senare. Solen är borta och himlen mörknar mörkna på. Passerade Boden två gånger, Luleå i en herrans minuter och nu har vi precis lämnat Gällivare. Att lämna Gällivare betyder att det borde vara en timme kvar tills gruvan tornar upp sig och växer sig större. Fyra timmar sena, kanske mera. Men med sällskap går det ingen nöd.

Så nästa stopp Kiruna som jag nog saknat en hel del.