Julfest&knytkalas

En heldag på Ripan, en fullproppad guidepärm, information till tusen och en snöskotur. Vackert väder, en fantastisk stjärnhimmel. Hem på studs, äta&duscha ganska mycket samtidigt  och så iväg till SLUSK.
Springa i trappor upp till aulan, dra bord, flytta stolar. Blå dukar, glitter och stearinljus. Ett jättelångbord som sakteligen fylldes med julmat av de mest olika utseenden och utformningar. Ett härligt sorl av glada röster, julöl och påfyllning på rangliga papptallrikar.

Ned för alla trappor, skynda ner till SLUSKpub.  Skriva dryckeslista, greja med flaskorna, städa och flytta bord. Pynta lite än mer och sedan inte alls förstå vad det är för fel på kassaapparaten. Vi fixa biffen i sista stund genom att byta kassa samtidigt som lokalen fylldes med folk, törstiga till tusen. Varm glögg, juleskum och kapsyler som flög till höger och vänster. Drinkar och sprit som tog slut.

Till sist rann den sista kraften ur mig där jag knappt hann få av mig skorna innan jag somna helt utslagen på sängen.

Men jäklar i min lilla låda vilken fin dag!

Nu tar jag varma jackan och traskar ut för att njuta av de sista solstrålarna som Kiruna har att erbjuda för i år. Tja!

Är det jullov jag känner lukten utav?

En 15poängs kurs som sträckt sig över en hel termin är nu sammanfattad i en tenta med max 38 poäng. Ofattbart. Sista tentan skriven för detta år, det är med en viss lättnad man nu kan släppa skolan för ett tag.

Förberedelser i baren, till kommunen, systemet, tillbaka på SLUSKpub och sen hem. Hem till sängen!
Imorgon dundrar vi järnet med knytkalas och öppen bar på SLUSK. Fast innan barjobbet blir det en heldag på Ripan. Lördag-söndag jobb och sen måndag. Ja måndag känns helt plötsligt inte så avlägset.

Postat julkort till ett annat land, långt härifrån. Precis lika långt som min vän. Jag hoppas kortet finner sig hela vägen till Mexico.

Alla träden, vita av fallen snö och frost.
Himlen klar, skimrande i rosa någon timme.

Det är svårt att skilja på om det är gryning eller skymning.

Gatorna täckta med packad snö.
Halkigt under det nyfallna.

Landskapet går från mörkblå,
till ljusblå,
till mörkblå.

Så tänds de, en efter en
och den ena natthimlen är vackrare än den andra.
Med de tindrande ljusprickarna som aldrig tycks ta slut.

Onsdag


Det snurrar sådär härligt uppe i hjärnkontoret över allt som ska göras de här sista fyra-fem dagarna innan hemfärden. Sådär mycket att det tog mig ett tag att få ner allt på papper. Jag skriver listor igen. Det är skönt, skönt att kunna stryka. Kunna bocka av sådant som man gjort.

Man blir lite nöjdare när man ser hur listan blir kortare och kortare.

Undrar när man får tid för sådant som man måste göra?

Eller egentligen, undra när man får tid med sådant som man vill göra. Det börja kännas att terminen ska avrundas, för korvstoppning är precis vad det är just nu. Är det inte det ena så är det givetvis det andra. Det är tentaplugg, uppsatsskrivning, jobb och planering. Listor av de mest olika slag och mejl om knytkalas och julfest. Viktiga papper. Ansvarig var namnet. Skriva information om hur man ska kläda sig för studenter ovetande om det kalla klimat vi har här i norr.Träna, åka skidor och hinna med sånt där annat, som att äta..

Lite tips och information, lite exempel om varma kläder.

Ja livet är kryddat lite extra nu och det blir hundra knyck fram till på söndag kväll. Mitt upp i allt som är som en enda stor utmaning så hittar jag mig själv, ändå ganska nöjd med livet. Med allt som presteras, men det är inte för inte det ska bli skönt. Skönt att jag är hemma på slätten snart.

In the house of Mumin.

Vad var det egentligen som hände, vart tog de där timmarna vägen och hur många takpannor kan man göra innan det blir ett beroende?

Ulrica om någon har svaret..

Och vi två helt inne i en annan värld bland bränt socker, pepparkakor och karamellfärg. Ja hej och hå!

Maja minsann, en hejare på de där med blå streck och sånt där.

Vardagsrummet hemma på skytte efter att folk börjat droppa av och glöggen kallnat.

Minsann det högsta pepparkakshus man skådat på norra sidan polcirkeln.

Jag fundersam hur man kan förstöra en pepparkaksform endast genom att använda den vid pepparkaksbakning. Men Magnus har svaret.

Två små glada mumintroll, nöjda över sitt dagsverke.

Vi fick finfin hjälp med de där små marsipan-mumintrollen och en hattifnatt fann sin väg upp genom skorstenen.

Ja men här skulle man kunna bo..

Saturday night really live..

En skidtur i det sista dagsljuset, för nästa helg har solen som gått under jord. Ja, det var i alla fall vad tysken tyckte. Men det blev mörkt och det gick några timmar, men ut for vi. Tysken, jag och Carlos. Inte bara en liten sväng utan den långa med backar både upp och ned. Sådana där härliga nedförsbackar som alltid slutar med en skarp sväng. Dryga milen i härliga minusgrader är en fin lördagskvälls sysselsättning.

Nu tar jag mig nog inte längre än från soffan till sängen.

 

Pepparkakor och annat sånt där.

Så kom det sig att vi slog oss ner för en stund och diskutera om detritusätare, filtrerar, det bentiska systemet och sådan där om restaurering av bäckar och vattendrag. En timme innan kunde jag inte minnas vare sig vad vi läst eller när gällande denna kurs. Två gigantiska 15 p kurser enda sen vi började där någon gång i mitten av augusti i år. Ja, nu är det dags för sista tentan och precis som den för någon vecka sen hoppas jag att denna kommer gå vägen.

Givetvis!

Hunden somna utsträckt på golvet, vi försjunkna i anteckningar och hand-outs. Men så övergick det sakteligen till kartong letning, saxar, färgpennor och massvis med tejp. Jo minsann, det är pepparkakshusbyggartävling på söndag och vi kan inte vara sämre än att bidra med ett rejält bygge. Nej, nej. När det trots allt är jag som har dragit igång denna cirkus lägger jag mig inte så lätt. Men med tanke på konkurrens lägger jag inte upp några bilder än utan vi fortsätter att inspireras och skapa ett pepparkakshus utöver det vanliga.

Gav bort de av degen som blev över för tillfället till min Turkiska granne som blev stående länge med den ut kavlade degen framför näsan. Glad likt en femåring med ett enormt leende.

Bränt socker, brända fingertoppar och mjöl mest överallt.
Det är dags att börja tänka på refrängen.