Det går tungt nu. Mycket att göra och det hade känts mer motiverande att göra det om man fick något tack för’t. Men jag börjar som lära mig att man nog får kämpa på ändå, ge positivt feedback till andra och hoppas att någon nån dag gör desamma.

Och jag som tycker det kan vara trevligt att engagera sig, kan tycka att det är roligt att se andra uppskatta. Men folk tar för mycket för givet och det gnager mig. Tappat lite motivation, lust att ställa upp. Finnas där.  Ja men det svänger väl upp och ned men det är svårt. Ibland saknar man bara ett tack!

Ibland vill jag bara ge upp.
Men jag kan inte, det är inte jag.
Så jag fortsätter att kämpa på.

”tänkt om vi var mer anpassade att sova i vatten”

… Det är David som droppar kommentaren på väg hem från Trägårn, gamla goa skyttegänget.
Vi höjde våra glas i en skål för att november äntligen är över.

Det är en bra dag utan att det för den delen hänt så mycket. Bara lugn och avslappnad. Första december, det gillar jag.

Hemligheter i decembermörkret…

Jag vill inte förstöra dina drömmar eller tron, med det var varken tomten, apan i ananasen, Crazy Monkey eller den lilla pygmén som bor under din säng.
Så jag kanske bara måste, måste erkänna.

Jo, jag erkänner. Det var jag, på tysta ullsockar första natten in i december.
För det händer ibland att jag är sådär snäll.

Kan tänka sig att det har med för mycket pepparkaksdeg att göra eller kanske för den delen att jag bara är sådan..


Men ni, ni lyser upp vintermörkret.

the last day of november..

Det är inte för inte man räknar dagarna innan jullovets ankomst och hemfärden, men för den delen ska man inte gå här och släpa benen efter sig och dra tunga suckar. Nej. Bio med trampvänlig musik, pressveckade byxor och herr Glans i en seriös roll. Pepparkaksbakning, skidåkning, korridorshäng, skratt och annat ståhej.


Gryningsljuset som byts mot skymningsljuset och det är mörkt innan man riktigt hunnit med allt de där man ville göra i dagsljuset.

November börja avrundas och den har hängt med som en irriterande förkylning som aldrig riktigt velat bryta ut, eller ge sig av. Välkomnar december med öppna armar, drar på mig kappan och traskar ut i en sista novemberkväll detta 2010…

Ja, men nu har väl alla förstått att vi har mer mörker än ljus här och svårt att undgå alla norrskenspromenader. Men om du har missat detta, ja så bjuder jag på några fler bilder…

Ja, så fortsätter vi dagen…

skyltsöndag.

Tunnan gick varm igår minsann. Vedklabbe efter klabbe försvann. Snön börja falla och förgyllde tillfället. Promt skulle man ut i snön, helt fantastiskt, men det finaste av allt – mellan gammal snö och nyfallen upptäckte jag minsann is. Jojo, skärsår på ben och fötter. Kvällen fullföljdes nedbäddad i min alldeles egna dubbelsäng med film och te. Ja, så gjorde jag den här med

I förmiddags traska jag ner till stan, skyltsöndag och där, mitt på stan satt tomten med sin ren. En alldeles livs levande ren! Runt om sprang snoriga och charmerande små barn med det största leendet på sina läppar, trots kylgrader och vind. Men det är väl inget som små barn bryr sig så mycket om…

Upprörd, frustrerad och fylld med ångest – vart i helvete är mina nycklar!?
Går jag ut så antingen låter jag rummet vara öppet, lämnar nyckeln eller låser och behöver sålunda nycklarna för att komma in igen.

Inne i rummet är jag, finkammat varje liten vrå, helt plötsligt är det mer städat än någonstans. Det här är inte likt mig.
En sista utväg tänker jag efter en timmes frustrerande letande, går med en sista förhoppning mot vinden. Kallt, mörkt och ruggigt.

Jag skrattar till, för i hänglåset hänger en knippe iskalla nycklar. Uppenbarligen allt för hängiven åt julpyntet för att komma ihåg allt där uppe på den kalla, slitna vinden.

Med munterhet tar jag och steker lite pannkakor!
Hejs!

Studentkorridor och glitter.

Det började egentligen med att jag tryckte på av istället för snooze knappen i morse. Vilket led till nästan två timmar sömn till, vilket gjorde att jag missade dagens föreläsning. Så jag följde med Mattias till Coop där pepparkaksdeg hamna i korgen. Pga de knalla jag upp på vinden för att leta pepparkaksformar i förebyggande syfte, men hitta bara julpynt och stjärna.

Vilket fick oss att minnas granen nere på Muren som nu står på bordet i teve-rummet. Hur gick det här till?