ett knä.

Ett brev från kammarkollegiet.
Ett andra.

Första tyckte att skadan hade funnits där innan anmälda skadetillfället. Sålunda låg det inte på deras lott.
Men detta, där de kollat journaler, kontaktat läkare. Kanske lagt ner lite extra tid!?

Boulderolyckan i oktober 2009. Timmarna på akuten, remissen i Gällivare en månad senare. Magnetröntgen ytterligare sex månader senare och sen skadan fem veckor efter det. Efter helikopterfärden över fjällandskapet och där på akuten, igen, fick jag veta resultatet av magnetröntgen. Operationen dagen efter.

Emellanåt har det varit lite av ett helvete,
både fysiskt & psykiskt.

Så för ”sveda&värk” ändrade sig kammarkollegiet och ger mig en liten slant, drar av några hundralappar för självrisken. Lite som plåster på såret, men som verkligen inte väger upp mot allt som varit.

Men tacksam är jag för att någon tagit sig tid att följa upp och trots allt, några hundringar extra sitter inte fel i dessa tider…

Men ändå.

kväll.

Tänkte mig en kort promenad, gick uselt. För utanför huset dansa någonting grönt. Runt hörnet, bakom sandstensberget i skymundan från gatlyktorna.
Ja, satan i gatan så vackert.

Hela himlen dansa för mig. I grönt, vitt, skiftande i rött. Blicken så högt upp att jag hamna i djupsnön. På rygg – minuter.
Så vackert att tårarna frös till is.

Temperaturen låg, bitande i kinderna.
Kallt!

Månens sken som kasta långa skuggor på marken och jag med en leende blick över allt så vackert. Så, så mycket novemberkväll.

Sent.
Saknar.

Tisdag.

Ja men såhär vackert är det vid 13-snåret. Nypistade spår, dåligt glid men jäklar i min lilla låda vilken kämpaglöd. Jag, nöjd med att det är så nära till spåren. På något vis lite enklare att fly från plugg bara för någon timme – med gott samvete.

Men mörkret tränger sig inte på när stearinljusen är tända, filten omsvept och intresset oväntat stort för den där apollofjärilen. Det är vi två och åtgärdsprogrammet som gäller kvällen ut. Hejaheja

.

Klia mig i skägget länge innan jag kom vart pengarna tagit vägen, men så pep det till i telefonen och där var ju uppenbarligen svaret.

Tog ett steg bakåt i utvecklingen, la en slant på en ny och har laddat den en gång sen jag köpte den i början av månaden. Lite charmen. Skriver snabbare än vad den hinner med, lågupplöst VGA-kamera och batteritiden är fantastisk.

Ja, inte dör den heller av lite häng och släng. Snö eller studsar. Man kan till och med ringa från den. Kanske lite väl nymodigt, men va’fasiken. De får man väl unna sig ibland?

Måndag.

Himlen är djupblå, någonstans mellan sen soluppgång och tidigt nedgång. Det går så fruktansvärt snabbt nu. Man kan emellanåt gräma sig över att föreläsningarna ligger så pass illa att man missar det mesta utav ljuset, när man sitter i den mörka vidoeföreläsningssalen. Tiden man får ut, i ljuset är som en drömvärld. Emellanåt, skyms solen av moln, men överlag har vi haft strålande väder. Alla vintervita vidder gnistrar och blänker. Färgerna sen, på himlen, naturen och den som lägger sig i ansiktet – alla så fantastiska.
Stjärnhimlen här, kanske den vackraste jag skådat…

Vi påbörjar den första av tre veckor som är kvar med föreläsningar och tenta. Med åtgärdsprogram och med projekt i naturgeografi-kursen. Det är inte så att man har lite att engagera sig i. Nae, nog har man så att det räcker och blir över. 

Och sen, planerna inför nyår. Ja men herregud, tror jag smälter…

Lördagsgodis..

Isigt före, nedförsbackar och jag, en syn i sig själv där jag for i en hiskelig  hastighet utför. Backe efter backe., högt pratande med mig själv ”Oj! Ojojoj, oj. Ojoj, snaaabbt. Ojoj. Aaa, shit va kul!”

När farten avtar inser jag hur jag levt om och brister ut i skratt.

Så drar dimman in och dränker landskapet. Det är fascinerad hur snabbt den är där och helt plötsligt inte är.

Dagens skidtävlingar och sändningen från Gällivare är över, radiosporten övergår till hockey och jag vänder åter hemåt. Uppförsbackar. Det är en vacker dag. Ställer inga krav på mig, utan låter mig bara får vara en del utav allt som för tillfället är (sådär) galet vackert.

Första hjälpen i Terräng.
Lunch på Ripan.
Skrivit kontrakt för säsongen.
Snälla tanten på Telia-butiken gav mig internet.
Till Jukkasjärvi för en liten inspelning inför någon kommande grej.
Den trötta mannen på systemet upptäckte att mitt leg gått ut, för tre månader sen. Men lät mig ändå köpa.

Solen gick ned för fyra timmar sen och skymningen sken i klaraste isblå färg. Ute faller tunga flingor  och jag försöker varva ned och i bakgrunden skrålar klockan 6-nyheterna.


Nu tar jag helg!

på andra sidan kullen.

På promenad, bara för att rensa tankarna. Smälta intryck.
Sådär oväntat förvandlades den trötta sinnesstämningen till nyfikenhet som bara växte och en vy långt ifrån tråkig.

Som får blicken lätt att fastna över vidderna.

Skenet som dansa fram och tillbaka.

Så när världen kändes som störst, jag som allra minst och alla så långt härifrån ringde telefonen.

Min kväll vände totalt och jag somna leende.