En 5:a på den 9gradiga skalan, det är det högsta värdet jag sett.
Det är alltså helt och hållet en perfekt kväll för att skåda norrsken.
Ja, bortsett från att det har börjat snöa igen. Heja!
kreativa gänget
Det har varit kylgrader enda sen snön behagade att börja falla i tisdags eftermiddag. Helt fantastiskt.
Redan morgonen därpå möts jag av vinters första spark i full färd nedför backen. Barn med pulkor och miniskidor. Alla gångvägar har stigar i samma bredd som sparken. På baksidan av ålderdomshemmet, som vi är grannar med finns en liten backe, ett räcke och många glada entusiaster som faktiskt redan innan snön föll körde snö dit för att kunna åka. Nu, när den är här utan större ansträngning knatas det upp för att åka ner. Bräda, skidor och pulkor.
Förmiddagspromenad, Matojärvi har de preppat. Det finns spår att åka i, vilket folk redan gör. Hockeygrabbarna knatar förbi mig, på väg in i isladan och det skrattas från barnen i pulkabacken.
Pulsar uppför Luossavaara i decimeterdjup snö, lämlar och andra smågnagare har lämnat spår efter sig och hål överallt. Det är pistat vid liften och backen bredvid, det är spår efter någon som dragit några svängar med snowboard. Möter en grabb på väg upp med skidorna på axeln.
Alla verkar så nöjda, tillfreds och glada.
Ja för det är något speciellt med den första snön, trots att det säkerligen ligger kvar i 6-8 månader.
photoshop och gamla föreläsningarna.
Videoföreläsning.
I don’t know, but i’ve been told.
Det pratas en del om skog, klimat och bevarande under föreläsningarna och när det kommer till de tillfällena vi ska kolla på film så fungerar det inte över videolänk. Så här sitter jag och kollar, häpnar och funderar.
Dokumentärerna Home eller varför inte The planet?
Tankarna far runt och jag funderar. Filosoferar och tänker, tänker om!?
Så mitt i allt kommer jag ihåg, måste kila hem, slå en signal. Så var det juh!
just another day
Tyckte det såg märkligt ut med granarna på stan såhär långt innan julskyltningen och den cirkusen. Det var gråmulet och höstrusk när jag anlände till Kiruna igår. Under eftermiddagen börja det snöa, de la sig direkt och hundratusentals, miljontals flingor har yrt och fallit mot marken enda sen dess. Snö som smälter i korridoren, snö så det är svårt att få upp ytterdörren och när man väl fått upp den allt för många gånger fastnar det snö innanför och den går inte att stänga. Snö i brevlådan. Snö som faller uppifrån, snö som yr från marken och nu täcks granarnas grenar av snö och de ser inte alls lika främmande ut.
Långkalsonger och mammas hemmastickade ullsockar- och vantar och hela den vita vintervärlden blir en fröjd.
Det är så vackert…
nu känns det som hemma igen.
best things in life are free
Åt frukost tillsammans med en av mina allra bästa vänner i morse innan jag fick skjuts in till Norrköping av den samme.
På lyxbussen ‘bus4you’ mot Stockholm. Upp mött på centralen och lunch någonstans i Gamla stan. En äldre herre med kvinnligt sällskap fånga min uppmärksamhet och fråga om jag prata engelska, fråga om mina klätterskor som hänger på ryggsäcken som de även diskutera. Med entusiasm och glädje fick jag höra att han själv klättra om sommaren i Schweiz och vintertid handla det om skidor. Förstod jag det helt rätt, en erfarenhet vithårig bergsguide satt framför mig och förde ett mycket trevligt samtal.
Fick ytterligare ett trevlig samtal vid ett övergångsställ i närheten av hötorget med ett trevligt pensionärspar som öppna samtalet med ”är det klätterskor du har där?”
Uppenbarligen finns det mer än bara stressade människor med bittra ansiktsuttryck i staden.
Ja, för två till träffa jag och vi drack fantastiskt gott arabiskt kaffe och pratade sådär som vänner gör.
Nu sitter jag på nattåget, det finns ingen restaurangvagn men som plåster på såren bjuder de på kaffe och annan dricka i vagn 20. Fint! Jag har en burk vaselin som en akut första hjälpen för mina torra läppar, fem satumas och lite juice att kalas på under resans gång.
Jag har dator, film och musik. Har en klump av vemod i magen och jag har en sittplats för 126 kronor. Gladeligen intalar jag mig att det är värt en natt med mindre god sömn och jag har det för tillfället bekvämt och trivsamt.
Stockholm känns stort och främmande, Göteborg var trivsamt och intressant. Linköping är som Linköping när det är som bäst och jag har hört att Kiruna är snöigt. 
Trött men glad
klätterfest på öschötska
Lördag och vad mer utmanande kan man tänka sig än att hänga i klätterhallen? Kan hända att det blev lite fler gifflar och glas mjölk än antalet leder vi klättrade.
Men många fina var där och de måla om i myshörnan och fikade minst lika mycket. Ett mycket trevligt gäng och jag är glad att få umgås med dem igen.
Emellanåt behöver man förflytta sig och i de vackra oktobervädret traska vi genom Gamla Linköping, slog oss ned på Dahlbergs kafé. Fast utomhus, då var och varannan stol värmdes av en pensionär. Lite får lukta jag, men nog värmde tröjan allt. Vi hade det ganska fint där.
Hem till mamma och pappa, till huset bredvid kyrkan med utsikten mot Tinnerbäcken och ekarna. Bara en liten paus och iväg igen. På cykeln.
På klätterfest. Glad i största allmänhet.








