Göteborg – Linköping

Lämna Göteborg i förmiddags efter några kalasfina dagar.

I Falköping hälsa vi på Tims mormor som bjöd på sex olika sorters kakor, bulle, macka och påtår. Välgödda med  bil, på en miniroadtrip över västgötaslätten till östgötaslätten.
Fika på Fiket i Gränna, fågelskådning vid Tåkern.

Hemma i Linköping,
stannar några dagar.

gamla djur och stora rum.

Uppstoppade fåglar till tusen, de flesta från 1800-talet. Rad efter rad och fascinationen tar aldrig slut. Däggdjur, kräldjur och sådana där stora som Afrikansk elefant (den stora med snabel i bild) och en uppstoppad blåval (bilden nedan) hittad utanför Göteborg för typ 145 år sedan. Eller den där stora kräftan som hittades till salu i Stockholm, fick åka gratis med SJ till Göteborg och levde några år på Naturhistoriska museet. Tills den dog, då konserverad de den. Stoppade upp den, placerade den i en monter som jag nu idag har stått och häng över, funderat, fantiserat och fascinerats.

Jonathan sträckte ut handen mot en havslädersköldpadda och sa ”den här dog utav att äta en plastpåse”

Så släkte de lamporna och vi gick ut till sällskap av en nedåtgående sol.

Spårvagn hem till Jontha.
Fotbollskväll.

that’s one happy dog…

Sovmorgon, solmorgon.
Promenad genom delar av den jättevackra parken, bara ett stenkast härifrån.

Med Linnea till affären, bara några trallande steg från porten hennes. Frukt och grönt, mycket för ögonen att vila på. Saker man aldrig hört talas om, eller för den delen sätt. Fantasifullt, enkelt och fint.

Tre-rätters för att kontra grabbarnas middag igår  med det tydliga temat ‘efterrätter’. Vi lyckades fint och nöjda med tillvaron.

Till klätterhallen, träffa Edvard och klättra på fantastiska strukturväggar. Trivsamt och gammal vänskap.

Efter spårvagnen och matbiten på centralstationen, i väntan på bussen kom en man förbi och klagade över den långa väntetiden. 6 min.
Hemma hos mig går de än mer sällan och inte behöver man stressa upp sig för det.

Åter mörkt ute,
trött

Göteborg.

Mörkret la sig, liksom jag. En tåg, vaggande fram genom Sverige. Med huvudet på kudden och jag kunde känna hur allt bara rann av mig, försvann. Ingen stress, bara lugn och en trötthet som drog fram.

På väg.

Genom Sverige, söder ut.
Utan tankar

Bara att vara

ÄR.

Framme i Göteborg. Susanna och två fikor, timmar.min pärla från högstadietiden – för alltid en fantastisk vän.


En hel(fast tunn) bok senare på en bänk, Göteborgs central, så dök de upp igen. Tre vänliga och glada ansikten.
En lång promenad med fikapauser, fågelmatning, promenaden över den långa bron och buss. Spårvagn, buss igen.

mina tre guldklimpar.

 

I en soffa på Hisingen hemma hos Jonathan. Tim är här, Linnea likaså. Tove är över en sväng. Matlagning och en stämning svår att toppa.

Jag har saknat oerhört.
Nu är jag här.

Nöjd.
Glad.
Trött.

Ström. På skärmen – lite fixande med fotoprojektet. I kupé är jag ensam då den vänliga, trevliga och glada damen traskat till bistron.

I kupén bredvid verkar de som en barncirkus installerat sig. I andra kupén spelar någon hög och ytters dålig techno musik. Utanför, en helt otrolig himmel som går från klarorange till turkost och sen försvinner bakom molnen.

Jag, DrP och några avsnitt Family Guy.
Sen är det bara att sova på saken så vips är jag där – i södern, på västsidan.

 

Kiruna – Göteborg

Åker tåg, mot Göteborg. Det är inte bara lång utan jättelångt. Jättelång! I tid snackar vi om dryga 1320 femmor och ungefär 160 mil.

Hur som är jag i alla fall äntligen på väg. Det är fint. Men el finns det inte på tåget, jag hoppas på nattåget kan bistå med det i alla fall. Annars vet jag inte hur de kommer gå med rastlösheten.

På väg, utanför förändras landskapen som vi vaggar fram genom.

vilken förtjusande dag vi har idag idag idag

Undrar om solen fortfarande skiner från klarblå himmel som i morse? Träsmak i baken, trött men glad och skickar nu in turismhemtentan. Kämpat och gjort vad jag kunnat. Lärt mig nya konstiga engelska ord och termer.

Denna gång hade jag inget avslitet korsband att skylla på. Bara mig själv och mina prestationer. Men nog gick det, kanske. Kanske, kanske  gick det vägen.

Nu plockar jag ihop, tar svängen förbi stan, går hem och börjar fylla på badtunnan. Förlägger telefonen i samband med att jag städar rummet och jag kanske hittar någonting ätbart i samma veva.

Tar helg, tar ledigt och tar det piano.
Eller nej, jag ska nog ta en öl istället.

Nog är det en bra plan allt som jag har.
Lite fint liksom.

Ordbajsar

Inser att turismtentan ska vara inlämnad om 23 timmar, senast. Har börjat på två av tre frågor men förstår fortfarande ingenting. Hur det ska lösa sig det här? Ja, nog märks de imorgon. Tills dess försöker jag förstå och förmå. När jag gör inget av de så kollar jag drömskt på Korsikakartan och längtar ut. Hejaheja!