Under ett samtal tidigare i kväll med en saknad vän tog jag beslutet för en nattpromenad, vi diskutera lite om norrsken. När de så kom till kritan efter tolvsnåret hann jag inte längre än utanför dörren fören jag skymtade någonting svagt skimrande i grönt på himlavalvet. Ett sträck som blev klarare och klarar, som en enorm regnbåge endast klätt i ljusgrönt över den stjärnprydda himlen.

Svängde bakom grannhuset, lite i skymundan från de allt för nära gatlyktorna. I det fuktiga gräset med blicken uppåt. Så började ett fantastiskt skådespel precis framför mina ögon, mitt inne i stan bland upplysta gator…

Och det fortsatte, det virvlade och dansade. Avtog, tilltog.
Jag, bara ett enda stort leende. Tyst.

Så fortsatte de ett bra tag, tills jag rycktes tillbaka till verkligheten av en bil som körde förbi i en väldig fart.

Bara några få tankar; tänk om jag legat utanför ett tält ute på fjället nu. Men jag har det minsann inte så tokigt här i gräset heller. Tänk om jag kunde dela de här med dig, min vän…

Detta bäddar för en vinter med goda chanser för många norrskensnätter.

Nog kan det vara dags att krypa ner under täcket och sova på saken, för här är det minsann inte sovmorgon som gäller.

Go’natt

Fredag kväll, en öl i handen och en paus. Ute, blicken som följde fasaden uppåt och så högt att jag nästan handlöst föll baklänges. Från horisont till horisont, som börja som ett sträck men blev ett vilt virvlande norrsken i klargrön nyans med antydan till rött. Långt från mörker och tystnad, gatlyktor och brus som störde, men ändå så galet vackert.

Lördag, en långpromenad genom ett höstsoligt Kiruna och så långt att jag traska gator jag inte tidigare vandrat. Kanelbullebak och en doft som slingra sig genom korridorerna.

Ner till TT, en 20:a i dörren, en stämpel på armen och nästan sex timmar av livemusik. Barra MacCana & The Civilians var en klar hit, Magnus Ekelund & Stålet en glad överraskning och sist men inte minst Skaburbian Collective.

Men vi gav inte efter för musiken där. Vi återvände hem till Skytte, tog oss ner till Muren där vi riggat med trummor, bas och hela köret. Musiker i varje litet hörn, till och med så dök Skaburbian Collective upp tack vare David. Det jammades fritt hela kvällen och natten igenom.

Stämningen helt fantastisk,
glädjen och glöden.

Jag, trivsamt glad att befinna mig i detta musikaliska inferno, med dessa galet fina människor. Tidig morgon avtog musiken, jag la mig för att vila ömma händer efter galet mycket jemba-spelande.

Igår försöket jag mestadels bara landa efter en sådan galet fin kväll och natt. Händer stora som vattenmeloner.
Idag har jag gjort ärliga försök att plugga men mest bara drömt om nordnorska äventyr.

Ikväll – en teve, åtta viljor och sex kanaler.

Det är inte bara uppförsbackarna på väg hem som gör en uppmärksammad om att man bor på ett litet berg (fast vissa skulle nog kalla de kulle). Snöblandat regn som senare övergick mer till snö och la sig på gräset. Men nere på Coopområdet, bara nedför backen – ingen snö, bara regn.

Hur många höjdmeter skiljer egentligen?

Spelar väl ingen roll, för här uppe på vår lilla topp har vi i alla fall fått oss lite snö. Det är nog för att jag ska bli nöjd idag.

Laddade för en rejäl långpromenad. Det tog bara en kilometer innan jag låg på rygg i det morgonfuktiga kråkbärsriset, i solskenet som värmde.

Ja, nog hade jag det ändå ganska fint där i solen, med vacker utsikt och allt. Trots benet i högläge och tröjan lindad runt knäet.

Så bekvämt att jag slumra till…

Paus. Försöker hålla in paus-knappen. Fungerar det?

Promenad mot Luossavaara, men inte upp. Nästan förbi och sedan ner mot bostadshusen. Med förvirrad blick, här har jag aldrig varit förut. Tar upp telefonen, förvånad över vems telefonnummer jag fortfarande kommer ihåg. Under samtalets gång hittar jag till mer välkända områden och fortsätter hemåt. Solnedgång, tankar och ett fint leende.

En trappa ner, fest på ”muren”. I rummet mittemot skränar det från ett våldsamt tv-spel. Det är tur att jag har nyckeln kvar till mitt gamla fina rum på övervåningen. Börjar flytta så smått och det ser lite ut som för ett år sedan. Men nu är det inte fettfläckar på tapeterna eller flagor som hänger. Nu – nyrenoverat och fint. Så nytt att de fortfarande håller på att renovera utanför.