Jag, sitter på min favorit plats i rummet. Härifrån ser man fjällen, man ser gruvan och när som man behagar det kan man dingla med fötterna. Det är alltid den friska luften som strömmar över en och här kan tankarna få vandra som de vill. Det är perfekt för tillfällen som dessa.

I fönstret sitter jag med mina tankar och nu kan jag faktiskt räkna på fingrar, dagarna tills jag får besök. Finbesök från söder minsann.
Det är inte varje dag så klart att man räknar ner.

Det blev förrätt till frukosten. Tokiga? Det är det minsta vi är.
Nog förvänta man sig att bli väckt kring sju tiden av byggarbetarna en trappa upp. Men inte att väckas av brandalarmet bara några femmor senare.

Bittra och jävliga. De blev utskällning här och mördarblickar där. Efter en halvtimme tona larmet av och vi sitter nu här med kladdkaka och kaffe.

Men fint att det snart är helg och tyst i två dagar…

Kanske en macka, ingen idé att somna om innan det är dags för plugg. Kommentar droppad kring frukostbordet:

– Det är ändå gott med frukost!
– Synd att man vaknade…

Glada gurkor.

Var enda till stora Coop, köpte lite grönt, köpte den gladaste gurkan jag kunde hitta och den var minsann riktigt glad. Så hade vi möte, humöret sjönk. Men så tänkte jag på min nyköpta gurka som nu förvandlats till en viktig del av den grekiska salladen. Ja, så kom jag och tänka på Anders&Måns, kolla på klippet och blev lite gladare.

Nu, ja nu står en kladdkaka i ugnen. Fint liksom.

Den eviga lilla optimisten

Inte händer det mycket i staden när det på lokalsidorna står som topprubrik att de föll lite snö i morse. Finaste är att de står att ”snön brukar inte lägga sig förrän långt in på hösten”. I söder anses det som vinter när snön faller. Det är fint.

Love är en sväng i stan för att packa sina grejer och flytta, han liksom vi yttrade vår bitterhet i tevesoffan vid frukosttid. Ja, efter att vi blivit väckt innan klockan sju av byggarbetarna som behagar hamra lite här och var. Efter tio la sig tystnaden någorlunda. Helt plötsligt känns allt som det bruka va i våras. ..
8 månader av renovering, ungefär lika lång tid som den långa vintern här uppe, men nog hann vintern lämna och säkert hinner den återvända innan de är klara. Men vist vore det skönt att flytta tillbaka till sitt riktigt rum snart…

DrPepper, djungelvrål och till kvällen blir det badtunna minsann. Krassligheten börjar ge med sig en aning dag för dag och det finna är att man uppskattar det med och mer för var dag.

Ja, vi fortsätter klura på de lilla mysteriet som vi funnit i huset. Nog är de lite intressant allt.

Jag försöker sätta mig upp, medan jag gör de känns det som att hela huvudet ska explodera samtidigt som illamåendet kryper tillbaka. När jag rör mig ut mot toaletten tror jag att en ny istid har dragit in, att hela världen snurrar. När jag kryper ner under täcket igen kurrar magen och snart kokar jag av värme. Musklerna ömmar och så fort jag rör mig ryser jag till.

Jag mår nog inte så bra…