God morgon

Jag är uppe tidigt, trots att det egentligen inte finns någonting som hindrar mig från att ligga kvar under det varma täcket. Men jag trippar ut i köket, sätter på lite kaffe, tänder stearinljuset som står på köksbordet och slår på radion. Sätter mig tillbakalutad med fötterna på det varma elementet. _DSC0747

Det är en bekant känsla som fyller rummet, som att vara tillbaka på slätten hemma hos mor och far. Signaturmelodin till Naturmorgon är så djupt förknippat men uppväxt och tidiga lördagsmornar vid köksbordet i Linköping. Doften av rostat bröd, pappa som sitter på andras sidan bordet med sin kaffekopp och mamma som prasslar med lördagens korsord i tidningen.

Morgonen tar tid på sig, jag byter från P1 till P3, äter frukost och läser. Ser hur tidig morgon har blivit förmiddag och funderar på om jag ska göra mig en ny kopp kaffe och sitta kvar, eller om det är dags att starta dagen. Vad jag bestämmer mig för spelar egentligen ingen roll, för jag känner mig hursomhelst så otroligt ledig.

En vecka kvar till säsongsstart.

 

Med tåget norrut

Rastlöst har jag bara väntat och väntat på att klockan ska bli dags för att ta bussen till stationen. Men rastlösheten tar över och jag knyter skorna, kränger på mig ryggsäcken och tar skidfodralet över axeln. Det får va, tänker jag och kliver ut genom dörren, vandrar gatan ner, förbi ICA och ner mot sjön, över bron och så bort till tågstationen. Det tar en dryg timme att gå och när jag varm men nöjd tittar på ankomsttavlan är jag tjugo minuter tidig. Jag går ut i kylan igen för att vänta på tåget. En och annan gör det samma och när tåget ropas ut är det fullt på perrongen. Men tåget är försenat, och för varje gång det sprakar till i högtalarna blir det ytterligare några minuter att vänta. Oroliga blickar möter varandra på perrongen.

När tåget tillslut rullar in på stationen i Östersund är det nästan en timme sen. Jag insåg efter att jag köpt biljetten att SJ valt en märklig resväg åt mig och det känns lite konstigt att jag är på väg söderut, när slutdestinationen ligger långt norrut. Det är varmt och trångt, men jag äter lakrits och läser bok där jag skumpar fram baklänges genom ett mörkt Sverige.

Tre timmars väntan i Gävle har blivit två när jag kliver av tåget. Det blir en sen middag på en parkbänk och ett långt telefonsamtal senare kliver jag på det norrgående nattåget. Resenären bredvid mig somnar fort och ljudliga snarkningar fyller vagnen. Under natten passerar vi Sundsvall (där jag logiskt nog borde ha klivit på tåget) och i Umeå kliver den snarkande damen av. Jag somnar äntligen och när jag vaknar har det börjat ljusna. I Boden sker det sedvanliga tågbytet och när vi rullar in i Kiruna fylls jag av en känsla av ljuvligt vemod. Det var här jag jag bodde en gång, tänker jag och för en stund drömmer jag mig iväg till de åren.

I Abisko, kliver jag av och i mörkret ser jag en välbekant skepnad närma sig. Vi kramar om och bra ler, går in och det känns skönt att vara framme. Hemma hos Katta i personal-längan tillhörande Abisko Turiststation. Vi planerar och förbereder, packar och går och lägger oss kanske lite väl sent, men det finns så mycket att prata om.

Vi äter frukost i restaurangen, det känns lyxigt och det är fint att avrunda med en kopp kaffe och prata med nya människor. Men så sätter vi av, tillsammans med några kollegor till Katta och föräldrar till en av dem, iväg mot Tornehamn. Med turskidorna på, ut på Torneträsk och i luften virvlar snöflingorna mot marken. Det är bara några minusgrader och vinden är relativt stilla. I Pålnoviken börjar det skymma och när vi lämnar sjön och skidar upp i fjällbjörkskogen är det dunkelt. Tids nog slår någon på sin pannlampa och det är behagligt att skida fram genom skogen, oledat på väg uppför. Tillslut skymtar vi stugan och det är skönt att knäppa av sig skidorna och kliva in. Om än att det är lika kallt inne som ute så sprakar det stämningsfullt från kaminen ganska så fort och värmen kommer krypande.

Lappjordhytta tillhör den Norska turistföreningen, stugan är luftig och täckena är stora och tjocka. Vi lagar middag och äter tillsammans i skenet från stearinljusen. Ute stiger månen upp och fäller långa skuggor över landskapet. Himlen klarnar upp och stjärnorna tindrar klart. Dimma drar in över träsket och det är ogreppbart vackert. Så tyst och stilla.

Under natten blåser det upp och drar kring knutarna. Trots det rejäla och mysiga täcket sover jag dåligt, men när morgonen kommer tar vi sovmorgon. När vi kommer iväg är klockan nästan lunch. Det är utför ner till sjön och det går relativt lätt, det är till och med kul. Det är kul att trassla sig ner för de brantaste backarna, kryssa mellan björkar och andas den lätta luften. Ute på Torneträsk är det lite kärvare, det är nederbörd i luften, vinden kommer snett framifrån och biter i kinderna. Vi skidar på, mörkret sänker sig och pannlamporna tänds återigen. Skenet stänger allting ute förutom spåret framför och vinden som får snön att virvla och driva. När vi senare på kvällen är tillbaka i Abisko äter vi 3-rätters i restaurangen och det är förbaskat trevligt. Gott också.

_DSC0636

Vi tar en lugn dag, läser gamla böcker och STF-turist tidningar och skrattar åt gammalt mode. Efter 21-någongång går vi iväg till liften och åker upp mot Aurora Sky Station. Snöfallet är tätt och det är svårt att avgöra höjd eller fart. Vi ser inget norrsken, men vi dricker varm choklad och det är ändå hur fint som helst.

_DSC0648

Så tar jag tåget söderut och kliver av i Luleå. På stationen står Ulrica och vi har inte setts sen hon var och hälsade på hos mig när jag bodde i Umeå och det känns som länge sen. Vi gör pizza och pratar ikapp tiden. Luleå är vintersprakande och vackert.

Det är bitande kallt och när jag ska ta tåget vidare så kommer det inte. Det är för kallt. Jag som köpte tågbiljett för att jag inte ville åka buss, får nu åka buss till Umeå. I Bastuträsk har vi kisspaus för toaletten på bussen har slutat fungera. När jag anländer Umeå är det mörkt och jag utan varken lunch eller middag i magen. På promenaden genom stan stannar jag till på ICA för att handla och det första jag gör när jag kliver utanför affären är att trycka några riskakor.

Jag traskar på bekanta gator, tar lite höjd, passerar förbi universitetet, IKSU och cykelvägen mot Mariehem. På Nydalahöjd ringer jag på och kliver in i värmen. Hemma hos Christina och Linus och det är inte bara de hemma, utan Klara, Ida, Stina, och Andreas är också där. De är alla en del av fjällfamiljen och jag är så glad att få befinna mig i detta sammanhang, om än att det är för några dagar. Jag få sova hemma hos Stina, bjuds på taco-popcorn, snackar strunt med Sef och tycker överraskande nog att Umeå är fint.

Det är snö och klart, tillvaron är fylld med möten med människor jag tycker om. Fika på universitetet, kaffe hemma hos med yatzy, middagar tillsammans och sista kvällen i Umeå sitter jag hemma i Martins kök, äter nudlar och dricker kaffe. När jag bodde i stan då var det så självklart att bara komma över och det fanns alltid tid för en kopp kaffe. För hur mycket saker han än har att göra, så har han alltid tid för en kopp kaffe. Jag känner mig privilegierad att ha vänner som dem.

Överröst med värme, glädje och kärlek kliver jag på tåget hem. Vemodet mattas av när Kajsa slår sig ner bredvid och utanför rusar det snöiga landskapet förbi. Det känns kul att ha sällskap hela vägen till Östersund och efter en fin tur känns det skönt att komma hem.

4 januari – Undersåker

Morgonen är ljus och ett nytt lager av snö har lagt sig över marken. Landskapet som för några dagar sen varit grönbrunt har nu återgått till att vara klätt i den fina nyansen av vinter, iallafall här i Undersåker.

_DSC0483Jag hälsar på hos Torun och Kotten. Till frukost äter vi Skogaholmslimpa med smör och ost och hon bjuder på kokkaffe. Lagom till det att vi avslutar frukosten med några omgångar Yatzy, som jag oturligt förlorar, knackar det på dörren. Johan står redo med dagsryggsäcken packad, men får lov att kliva ur ytterkläderna och slå sig ner i gungstolen i köket medan vi packar. Förbereder kolbullesmet och värmer oboy.

Så traskar vi iväg, en liten bit. Nere vid älven gör vi upp en eld, på andra sidan springer en utter omkring. En strömstare slår sig ner på iskanten men försvinner raskt när uttern närmar sig. Vi steker kolbullar, äter smågodis och har det fint.

Precis när det börjar bli lite kallt om tårna vänder vi åter, sakta närmar sig skymningen och vi kliver in i värmen. Tar ett par omgångar yatzy och äter lite mackor.

Till frukost gör jag mig lite kaffe, sätter mig tillbakalutad på stolen med fötterna på elementet. Tar upp boken och börjar läsa. Jag märker det inte, men tiden går. Fullkomligt rusar fram. Solen bryter fram genom molntäcket och jag tittar upp. Så försvinner den igen och likaså jag in i boken. Men så knackar solen återigen på min axel och den lockar på mig. Lite motigt plockar jag ihop och packar ryggsäcken.

Ute är det blåsig, bitit men väldigt vackert. Jag lagar lunch ute, den är enkel men god. En kopp te och sen är tårna frusna. Jag vänder tillbaka, solnedgången speglar sig i Storsjöns vackra is och med vinden i ryggen passerar en efter en på långfärdsskridskor. Det ser så harmoniskt ut.

Jag går in, mörkret faller och de rosiga kinderna hettar. Jag är gladare nu än innan jag gick ut. Vissa dagar är det så oerhört värdefullt att få komma ut även om det är lite kärvt. För då känns det så skönt att få komma in i värme igen.

 

And the year was 2014…

Nej, nej nej nej. NEJ! Det är orden som far genom huvudet när jag kliver ut genom dörren. All snö som var så sagolikt vacker och pudrad över allt, som gnistrade och glimmade. Borta. Det doftar vår, det är isigt och de nakna träden speglar sig i vattenpölarna. Nej, men vart tog snön vägen? Men så ser jag, isen på sjön ligger spegelblank och kanske, kanske innebär det att det återigen går att åka skridskor när minusgraderna kommer tillbaka?

Vintern har ju knappt börjat så nog kommer snön tillbaka. Men såhär årets sista dag, detta 2014 är det ungefär lika varmt som det var på midsommar i stan. När jag dagen efter midsommar vaknade upp på Sylarna var världen vintervit. Tänk om de vore likadant imorgon.

2014, vilket år och här kommer en liten egenhändigt hopknåpad lista:

  • I januari åkte jag längdskidor för första gången och det i Östersund, på min egna utrusning och tyvärr vart det bara en gång. Men oj vad roligt det var
  • Christina & Linus flytta till också till Umeå, samma dag föll temperaturen och snön börja falla
  • Det var SM-vecka i stan och snö. Stora tunga flingor
  • Kulturhuvudstadsåret i Umeå invigdes, showen bjöd bland annat på flygande små lampor och eldsprutande skotrar
  • Jag och min enastående vän Martin såg Klungans föreställning På rätt sida om okej. Underhållande, klockrent och roligt
  • Efter två år med dreads som lagom till julen 2013 blivit utkammade klippte jag håret och skaffade lugg
  • Tillsammans med Christina och Stina åkte vi till Jämtlandsfjällen och överraskade vännerna på Sylarna med ett besök under första veckan på vintersäsongen
  • Jag läste kurserna Viltbiologi och Hållbart skogsbruk
  • Under februari såg jag aldrig min egna skugga i Umeå då stan bjöd på ynka 7 soltimmar och just den dagen satt jag på ett tåg
  • Temperaturen pendlade mellan plus och minus hela februari.
  • En solig dag i mars gjorde vi kolbullar i Grössjön
  • Jag påbörjade mitt examensarbete för en kandidat i biologi
  • Jag fyllde 25 år, fick både pannkakstårta och chokladtårta x2 samt ett överraskningskalas av mina helt fantastiska vänner
  • Min sambo började jobba på fjällstation
  • Min vän Marcus flyttade in i gästrummet och vi jobbade hårt på våra projektarbeten
  • Var på tur till Borgafjäll med IKSUfrilufts
  • Trodde på allvar att jag skulle dö när jag i minibussen på vägen hem från Borgafjäll väcktes utav att någon sa ”håll i er” och det kändes som att bilen var på väg att välta. Vi krockade med två rejäla tallar i diket istället för en lastbil och ingen skadade sig
  • Jag började undvika att åka bil på grund av det
  • Balkongen med solläge blev en plats för många koppar kaffe med vänner
  • Filmade fiskar, tittade på filmer med fiskar
  • Jag jobbade en vecka på Kebnekais under Keb Classic
  • I början av april blommade både krokus och snödroppar för fullt i rabatterna
  • Jag fotade profilbilder för IKSUfrilufts hemsida
  • Jobbade påskveckan på Sylarna och ville inte åka därifrån
  • I maj fortsatte jag att kolla på fiskfilmer, skriva om fiskar, drömma om fiskar. Ibland bar jag en tröja med fiskar på och åt en del fisk (inte samma som jag filmat)
  • Redovisade examensarbetet
  • Packade ihop lägenheten och flyttade alla våra saker till Östersund
  • Klättrade
  • Flyttade hem till Sylarna för en sommar 1000 möh
  • Dagen efter midsommar var markerna täckta med snö
  • Jag sprang på slingriga fjällstigar och oledat
  • Stukade foten
  • Badade och njöt av den varmaste sommaren på fjället
  • Klättrade i massivet
  • Besökte fjällstationer och fjällstugor
  • Sov under bar himmel, tittade på stjärnor och norrsken
  • Gick en sjumilatur till Bullfjället med Torun, David och Kotten och åt kanelbulle på toppen
  • Plockade blåbär, hjortron och kantareller
  • Fotade löptävlingen Skutan runt
  • Såg fjället färgas i höst och hur snön pudrade topparna
  • Paddlade kanadensare på Ånnsjön med Sylpersonalen. Vinden blåste upp och välte med kanoten. Kämpade blöt i hård sjö tills vi kom i land. Andades ut, kramade om och tog med mig en och annan ny lärdom i ryggsäcken.
  • Kramade om och sa hej då vi ses nästa säsong till fjällvännerna
  • Flyttade in hos Jennie på Frösön
  • I oktober tog jag tåget till Schweiz och träffade en vän jag inte sett på fem år. Gick upp på berg, klättrade och såg soluppgång från en alptopp.
  • Tågluffade med Annie, Sara och Christine i november. Drack espresson, njöt av nya kulturer och upplevelser
  • Åkte hem till Frösön
  • En natt när jul sov jag under bar himmel i en frostig skog, sida vid sida med en väldigt saknade vän
  • Petter tog mig med ut och jag åkte långfärdsskridskor för första gången och fastnade direkt. Två korta turer hanns med innan snön föll
  • Firade jul hemma hos mamma och pappa. Opretentiöst och väldigt fint
  • Fick se Östersund i en gnistrande och glimmande vacker vinterskrud
  • Plusgraderna kom lagom till nyårsafton och snön försvann

2014 blev kontrasternas år och tack, tack för allt du lärt mig i år. Tack alla ni fantastiska och fina vänner som varit en del av allt detta och tack för att jag får vara en liten del av era liv, ni har också lärt mig så mycket.

_DSC0318Jag tror att 2015 kommer bli någonting helt annat och jag ser fram emot att lära känna mig själv bättre, lära känna nya människor och lära mig nya saker. Jag ser fram emot de äventyr och upplevelser som väntar.

Europe by train – Berlin

Berlin är stort, lite för stort för att det ska vara greppbart. När vi anländer huvudstationen är det första vi gör att köpa något slags kort så att vi kan åka kollektivt. För det är så vi måste ta oss vidare till det sista hostelet på vår resa. På vägen passerar vi en matbutik och när vi tillslut checkar in känns det skönt att vara framme. Vi lagar egen mat, har ett rum vi delar med två andra och väggarna här är om än ännu tunnare. Grannarna har fest hela kvällen, långt efter midnatt.

Berlin är kallt, isande och bitande. Vi promenerar iväg och passerar förbi delar utav muren som står kvar, eller som är återuppbyggd som ett minne. Tar tåget vidare, letar efter någonstans att äta, hittar judiska museet och efter någon timme tar vi en fika innan vi fortsätter genom den historiska utställningen. Återigen lagar vi vår egna middag, skrattar gott och trivs i sällskapet.

Söndag i Berlin, gatorna är inte tomma men affärerna stängda. Efter mycket letande hittar vi ett café både öppet och med plats för fyra. Det är Ritter Sport, den där chokladen du vet, på bottenvåningen säljer de choklad och på övervåningen har de ett café som säljer fika med deras produkter i. Ljuvligt.

När det mörknat besöker vi en vegansk julmarknad och äter gott ute på restaurang.

Tidigt morgonen därpå tar vi en taxi till tågstationen, köper varsin kaffe av valfri sort och kliver ombord på det norrgående tåget. I Hamburg byter vi till det tåg som tar oss till Köpenhamn. När vi åkt över sundet skiljs våra vägar åt, kramar och säger hejdå. På återseende och nästa gång vi ses är det säker vinter och fjäll.

Europe by train – Prag

När vi anländer Prag gör jag det med en ovälkommen aning till förkylning, den utvecklas och slår ut med full kraft. I Wien köpte jag den varmaste och största halsduk jag kunde finna och lät den därefter sitta virad kring halsen. Hostelet har tunna väggar och på bottenvåningen en bar. Vi bor fem våningar upp och äter middag ute. Staden är fin, det vi ser utav den. Det är de äldre delarna vi promenerar genom, den nere vid floden och här är det en annan valuta en euro.

Så spenderar vi några dagar här, det är turistigt, vackert och oväntat. Oväntat på de viset att vi finner mysiga caféer som serverar bra produkter baserat på bra råvaror. Man behöver inte bara svepa en espresso och traska vidare utan kakorna är enorma, så det får ta tid. Vi råkar springa på en Patagonia-butik och blir som små barn i en leksaksaffär. För första gången på hela resan delar vi på oss och ger varandra 45 min att göra vad vi vill i det stora köpcentret vi hittade.

Vi besöker John Lennon Wall, fikar och min näsa den rinner och rinner.

Å så går tåget går vidare mot Berlin…

DSC_3349

Europe by train – Wien

_DSC0511Vi tar nattåget från Venedig, det är lite knöligt och trångt att sova men när vi vaknar har landskapen förändras. I Wien ställs vi återigen för att hitta till rätt gata och vrida och vända på kartan. Vi hittar, det är söndag förmiddag och vi hungriga. Staden är lugn, affärerna stängda men tillslut hittar vi någonstans att värma oss och ät någonting som iallafall kan likna vid frukost.

När mörkret lagts sig promenerar bland pyntade stånd och julfeeling. Äter pumpasoppa i bröd till middag, smakar lokala godsaker och vänder hemåt för att värma frusna tår.

Måndagen är gråmulen och kylig. Vi besöker ytterligare en julmarknad vid Schönnbrunn innan vi tar en eftermiddag i gamla stan.

Vi äter ost och kex på kvällen, planerar och letar efter boende i Prag, resans nästa destination. Det blir bra tänker vi. _DSC0687

Ett andetag

Jag tar ett djupt andetag och fyller lungorna med den friska nattluften. Himlen är ett gnistrande skådespel och i det frostiga blåbärsriset har vi rullat ut våra sovsäckar. Det är tyst, sånär som på en ugglas hoande någonstans på andra sidan sjön. Elden har falnat och kvar är en svagt glödande aska. Vår utandningsluft stiger mot skyarna som små rökmoln.

Nästan mitt ute i ingenstans, men som här och nu påtagligt blivit vårat någonstans.