Gruvstaden.

När vi lämna skogen, svängde av i riktning mot Luossavaara och precis innan vi börja ta höjd sken solen sådär, sådär så man inte riktigt vet om det är skymningsljuset eller gryningsljuset. Sådär så att de vinterfrostiga träden färgas guld-orange och näst intill röda medan omgivningen faller i blått ljus i kombination med snön. Hade man inte vetat, så hade man kunnat tro att träden stod i höstskrud och ett tidigt snöfall lagt sig över markerna. Ja, hade man inte vetat att det varit en hel hög minusgrader och en helt fantastisk januari-dag där man susat upp utefter bergets kant med snöskoter hade man kunnat tro att det var höst.

Men tankarna försvann snabbt när vi tog sista stigningen, vred om nyckeln och klev av.

För där vi stod sken den underbara solen och toppen bada i ljus.

Nere, där staden tar vid sågs de sista smekande solstrålarna sakta försvinna från hustak och fasader.

Sakta sjunka bakom gruvan.

För att se månen stiga över Torne älv, över berg och dalar.

För att slutligen, när solen gett upp för dagen, kasta långa skuggor över landskapen.

Bara en sådan där oväntat fin dag.
Oväntat fin dag på jobbet.