Den klara februaristjärnhimlen, vinden och minusgraderna. Ljudet av snön som knarrar och skidorna som obemärkt tar oss fram. Stannar till. Ur ryggsäcken plockas spaden fram och sakteligen nås marknivån. Snödjupet är imponerande.

Från ingenstans uppenbarar sig ett norrsken och det dansar för oss långt in på natten. Det görs upp eld, kaffe kokas och falukorv grillas. Vi hamnar i lä från vinden bakom de höga snökanterna.

Så kryper vi ned i våra sovsäckar, skenet från elden som falnar blandas med de tindrande stjärnor på avstånd och sömnen som sakta kommer smygande.

Vi sover kungligt och vaknar utav vinden som rycker och sliter i vindsäcken. Men vi, vi har det bra. För det är något alldeles speciellt att vakna utomhus.

Det är lätt, lätt att bli lite bortskämd med närheten till naturen.