I söndags möttes jag utav ett soligt fjäll, en långsam löptur hem och glada vänner. När vi så stängt receptionen för dagen var grillen redan tänd och det var uppdukat till fest utomhus. Tillsammans allihopa.

Och när mörklet la sig satt vi reda i vår vedeldade bastu nere vid älven.
Idag är det fler moln på himlen än de senaste dagarna. För två veckor sen var vi åtta, så blev vi nio och idag är vi bara sju kvar. En del av kollektivet, vår vackra lilla familj, har tagit sig ner från fjället, på väg ut på nya äventyr i storstaden. Det känns tungt i hjärtat, för det är två verkliga guldklimpar som gett sig av.
Jag knyter löpardojorna, ger mig ut på fjället och andas vida vidder.
Men vi syns ju igen…


Men hjärtat!