Så kom den, den första oktober-dimman, sluter sig omkring och fångar den riktigt burriga höstkänslan. Jag har tappat inspirationen, det är inte lika lätt längre att skriva. Det var så enkelt när jag bodde på fjället, reste i mellansäsong och ständigt fanns inspirationen där. Men jag vet inte om det är någonting kul att läsa om vardagen i en stad, en sådan som så många andra har. Livet på fjället var annorlunda, men inte det här.

Kanske den nya utmaningen finns i att skriva om helt normala och vardagliga saker på ett intressant sätt, någonting som fångar en känsla. För det blir så fel att bara skriva om ”happenings” för det var inte så jag tänkt med denna blogg. Det känns lite svårt.

Men jag satte den senaste tentan och glädjs av att kunna klättra igen, det känns fint!