Det blir en paus i musiken, jag stannar upp och en tanke slår mig. Shit jag är ju vuxen. Jag tänker där jag står i lägenheten, inte den som är mammas eller pappas, inte någon väns utan den som var våran och nu står jag ensam i lägenheten där solen skiner in genom disiga fönster. Det blir inte städat eller diskat om jag inte styr upp det. Inte heller blir det någon mat om jag inte ser till att fylla på i kylskåpet. Ingen påminner mig om att betala räkningarna, att köpa mera mjölk eller påpekar att jag sovit för länge (vilket visserligen typ aldrig händer).

Men jag gör allting ändå. Vuxen?

Balkongdörren står öppen, från ugnen luktar det nybakat och på bordet väntar en kopp kaffe. Nästa låt rullar igång, jag slår bort tanken och snurrar runt. Höjer volymen och råkar sparka till någonting på golvet. Andas, glöm inte bort att andas tänker jag, dansar ut till köket och leendet växer sig större. Ingen ber mig sänka volymen, ingen säger till att lugna ner mig och jag låter kreativiteten lekfullt få flöda ut över lägenheten. Vuxen, vad är det?