Skogen.

De två senaste helgerna (fre-sön) har jag spenderat utomhus, till största del i skogen men också mycket tid i buss. Genom distanskurserna Hållbart skogsbruk och Viltbiologi med viltvård  har vi flängt omkring i skogarna i Västerbottens östliga delar. Ekoparken Skatan, Bullmark, Sävar, Vindeln, Flurkmark, Kulbäcksliden och ett par andra skogsområden av varierande typ. Försöksodlingar, våtmarker, bonitering, kulturskogar osv. Träd, skogar, markvegetation och när vi besökte det sista området förra veckan slog det mig.

När vi vandrade omkring i Kulbäckslidens lummiga skog och hittade rikligt med död ved, hörde fågelsången dansade genom skogens grenverk, upptäckte rosenticka och andades den friska fuktiga luften. Då ville jag så gärna lägga mig ner på rygg i den mossiga vegetationen och omslutas av dess lummighet, få njuta av tystnaden och känslan som skogen bar på. Efter alla besökta platser insåg jag att detta var vad jag gått och väntat på. Så ovanlig, så välkomnande och så självklar. Så oerhört viktigt att bevara för kommande generationer.