Jag sitter hemma i vår röda och oerhört sköna soffa och här kan man sitta och spana ut på fjället, på de fina Sylmassivet. De flesta dagarna iallafall. Men idag tar vinden i och snödrevet gör att det bitvis inte går att skymta stationen härifrån. Byvindarna har redan varit uppe i lite mer än 40 m/s och på vägen mellan förmiddagen på stationen och upp till lunchen i personalhuset, där vi nu befinner oss, höll vi hårt i varandra för att inte tappas bort.
Matleveransen, som skulle kommit i tisdags, har ännu en gång ställts in. Så vi släpper lös vår kreativitet och fantasi och till lunch blir det majspannkakor. Även fast det är lite kärvt utanför och det är ganska så lätt att känna sig rätt så liten när man är mitt i det så är värmen och kärleken inomhus så påtaglig att man snabbt växer till sig igen.
Ebbas Fotografiska 