Tisdag

Fjället ligger tyst, morgonens första gyllene färger målar sluttningarna över massivet och vinden är stilla. Vidderna ligger täckta med ett lager nysnö och det sprudlar inom mig. Efter vad som känts som en evighet har nu stormen avtagit.

Det hade varit så himmelskt att få sätta på sig skidorna och ge sig iväg. Fylla lungorna med den tidiga morgonluften, känna hur dagen sakta vaknar till liv och höra snön under skidorna. Det hade varit helt fantastiskt, för det är så sällan fjället visar sig såhär.

Men klockan närmar sig frukost och det är dags att kliva på dagens arbetspass och det känns faktiskt  inte så pjåkigt. Nae, det känns faktiskt ganska så fint det också.