Nyårsafton.

Hemma är fyllt med vänner, vi skålar välkomna och småpratar med munnarna fulla av snittar. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar mig omkring och tänker på att jag träffat och lärt känna alla dessa fina vänner i Jämtlandsfjällen. För alla har vi under någon period jobbat till fjälls och vissa av oss gör det fortfarande. Några har inte setts på länge eller inte alls, men ändå klingar skratten högt och tids nog förflyttar vi oss in till köket.

Det är trångt kring middagsbordet, men det är väldigt trevligt. Förrätt, huvudrätt och kaffe. Musikquiz och efterrätt.

Sen blir det ett himla stök när vi alla ska ut samtidigt. Det låter som en trumvirvel när alla klampar ner för trappan och skratten ekar när vi tumlar ut i decembernatten. Det korkas upp och skålas precis när klockan slår, precis när 2015 blir till 2016 och tillsammans står vi och ser fyrverkerierna flyga kors och tvärs över himlen.

Och tids nog går vi in och tänker inte ens på att det redan hunnit bli januari.