Det är höst. Naturens färger faller av och målas i pastell på marken. I motljus är den fantastiskt vacker, men minst lika fin när frosten klär de nakna grenarna och himlen är jämngrå. De där mellandagarna som bara är bistra, när vinden är snål och regnet faller ner. När man bara vill sitta inne, titta ut och klaga på att det är för dåligt väder där på andra sidan glasrutan.

Ibland går jag ut just då, för jag vet att den är fin ändå; hösten när den är jämngrå och bister. För någonstans där bakom väntar en förväntan och en längtan efter vinter och de vita små flingorna att singla mot marken och slå in vidderna i sitt mjuka täcke.

Det är höst, någonstans mittemellan och inte riktigt dags för vinter än. Men jag längtar.