Tåget lämnade Umeå sex minuter i midnatt, fem timmar senare klev det på en dam på tåget som skulle ha platsen bredvid mig. Halvvaken såg jag solen stiga upp över den ständigt föränderliga horisonten. En timme åt jag en långsam frukost på stationen i Stockholm och två timmar senare klev jag av på en välbekantFortsätt läsa ”En weekend i Linköping.”
Författararkiv:Ebba Samuelsson
Så kom den, den första oktober-dimman, sluter sig omkring och fångar den riktigt burriga höstkänslan. Jag har tappat inspirationen, det är inte lika lätt längre att skriva. Det var så enkelt när jag bodde på fjället, reste i mellansäsong och ständigt fanns inspirationen där. Men jag vet inte om det är någonting kul att läsaFortsätt läsa
Skogen
En cykeltur på 15 minuter sen är man där, ute i den fina skogen. Ibland är det skönt att få möta tystnaden själv, se vad skogen gömmer. Men ibland är det oerhört skönt att få bryta tystnaden med en fantastisk vän och upptäcka skogen tillsammans.
Tillbaka på noll.
Häromdagen, när jag skulle ta mig till skolan slutade det med att jag sakta rullade tillbaka hem med små små tårar trillande ner för mina kinder. Jag vurpade, kraschade lite med cykeln. Trottoarkanter, människor, hit&dit, hala löv och ett trasigt knä. Igen. Med knäet i högläge låg jag på golvet och skrattgrät. Fy tusan. FörbannadeFortsätt läsa ”Tillbaka på noll.”
Från björkarnas stad till fjällbjörkskog och kalfjäll.
Det känns som en lättnad att kliva av tåget i Enafors. Natten har varit lång, speciellt timmarna i Sundsvall. Mörk, rått och ljudet utav en aldrig sovande stad. Men här är himlen blå med lätta moln, den svala vinden rör runt bland de gulnande grenverken. Jag är långt ifrån ensam där jag står bakom denFortsätt läsa ”Från björkarnas stad till fjällbjörkskog och kalfjäll.”
Jag sitter i frukostsoffan med en kopp kaffe som så många gånger förr. Det känns som att någon tryckte paus när jag gick härifrån och nu återigen tryckt play. Som om tiden stått still. Runtomkring är det full aktivitet och jag känner lugnet rinna över mig. Genom fönstret som vetter mot entrén skiner solen inFortsätt läsa
Vi är tidigt uppe som vanligt, äter frukost vid köksbordet och ser morgonen utanför. Alldeles för snabbt stängs dörren, ekot av steg i trappuppgången och så är jag ensam. Det är mulet och det är lite sol som tränger igenom emellanåt. Morgonen springer iväg och jag knyter skorna, jag tar ryggsäcken och i farten nerFortsätt läsa
Söndagskväll hemma oss
Vilken fantastisk känsla att få bjuda hem till vårt hem. Inget storslaget, inga krusiduller utan bara laga och äta tillsammans. En ljuv känsla av frihet och vänskap. Vilken underbara känsla utav att ha hittat hem, utav att ha blivit sambo.
Kalksten med utsikt
Morgonen är tidigt när vi checkar in på flygplatsen i Umeå. Två kilos övervikt verkar inte vara något problem enligt den morgonpigga damen och allt går väldigt smidigt. Vi lyfter och ser ett sakta vaknande Sverige ovanifrån. På Arlanda finns det tid för båda kaffe och bok innan vi kliver ombord på flighten ner tillFortsätt läsa ”Kalksten med utsikt”
Djupa andetag.
I sommarentrén står kängor tysta invid varandra, efter många vandrade kilometer tillsammans. Utanför faller skymningen och massivets konturer försvinner sakta in bland molnen. Vinden kommer från norr, i matsalen fäller lamporna ett behagligt och trivsamt sken. Inne i självhushållet börjar fokus sakta försvinna från maten och blickarna börjar återigen vandra ut genom fönsterna, redan ivägFortsätt läsa ”Djupa andetag.”
Ebbas Fotografiska 